Circuit de la Sarthe
1923-2003

Mulsannerakan 1971

Le Mans-banan är en av de mest legendariska banor som finns, mycket tack vare att den till stora delar går på vanlig landsväg. Detta att använda sig av landsvägar var mycket vanligt på 1920-30-talen då man började köra mer organiserade tävlingar.
T ex Spa-Francorchamps var från början en kombination av olika landsvägar men har genom åren fått mer och mer partier som varit helt avlysta för att till slut, till skillnad från Le Mans, helt bli en permanent racerbana. Spa-banan är ändå en av de bättre banorna som har kvar den äldre karaktären. Stadsbanan för Monacos GP är samma andas barn som Le Mans och uppkom vid samma tidpunkt.

Här presenteras Circuit de la Sarthes och Bugattislingans historia och utveckling tillsammans med en genomgång av ett tävlingsvarv runt banan idag. Som om inte det vore nog så finns en liten vägbeskrivning av hur man själv kan köra ett varv på banans allmänna delar.

BANANS UTVECKLING

Från starten 1923 till nu. Banbilderna är inte helt exakta så detaljförändringar framgår inte alltid så tydligt. Grå cirkel markerar var förändringen är gjord.

Längd: 17.262 km
Distansrekord: 2669.27 km, snittfart: 111.219 km/h satt 1928 av Woolf Barnato och Bernard Rubin i den vinnande Bentley 4.5
Snabbaste varv: 8:07 Snittfart: 127.604 km/h satt 1928 av Henry Birkin i Bentley 4.5

Originalsträckningen av Circuit de la Sarthe, uppkallad efter floden som rinner igenom Le Mans.

Banan gick ända in till stadens centrala delar och rundade Pontlieuehårnålen. Hela banan bestod av vanlig, avlyst, landsväg med varierande kvalitet. Då som nu är väg N138 mellan Le Mans och Mulsanne en del av banan.

Längd: 16.340 km
Distansrekord: 3017.65 km, snittfart: 125.735 km/h satt 1931 av Lord Howe och Henry Birkin i Alfa Romeo 8C 2300
Snabbaste varv: 6:48 Snittfart: 144.362 km/h satt 1930 av Henry Birkin i Bentley 4.5

Den första förändringen tillkom av säkerhetsskäl. Banan kortades av med en tvärlänk som gjorde att man undvek stadens mer centrala delar med hårnålen och alla andra faror som lurade. Tvärlänken byggdes på ACO's bekostnad och gavs namnet 'Rue du Circuit'

Längd: 13.492 km
Distansrekord: 4135.38 km, snittfart: 172.308 km/h satt 1955 av Mike Hawthorne och Ivor Bueb i Jaguar XK120D (D-type)
Snabbaste varv: 4:06.60 Snittfart: 196.963 km/h satt 1955 av Mike Hawthorne i Jaguar D-type

Ytterligare en förkortning av banan, en rejäl sådan, görs för att få bort tävlandet ur staden. I och med detta tillkommer den första delen som bara används för tävlingen.

Den nya sträckningen går från depårakan via Esses och upp till Tertre Rouge som anknyter till Mulsannerakan som fortfarande är allmän väg. Det är nu som banan får sin klassiska profil. De båda Dunlopbroarna byggs.

Längd: 13.461 km
Distansrekord: 5232.90 km, snittfart: 218.098 km/h satt 1967 av Dan Gurney och AJ Foyt i Ford Mk IV
Snabbaste varv: 3:23,60 Snittfart: 238.014 km/h satt 1967 av Denny Hulme och Mario Andretti i varsin Ford Mk IV

1955 inträffade en av de värsta katastroferna i motorsportens historia då en Mercedes sladdade av vid depåområdet (pga en Jaguar? uppgifterna om orsaken går isär) rätt ut i publiken. 83 personer dog, tävlingen avbröts inte.

Året efter modifierades depårakan, breddning och förbättringar av depån gjordes för att förhindra att något liknande inträffade igen.

Längd: 13.469 km
Distansrekord: 5335.91 km, snittfart: 222.304 km/h satt 1971 av Gijs van Lennep och Helmut Marko i Porsche 917K
Snabbaste varv: 3:18,40 Snittfart: 244.387 km/h satt 1971 av Jackie Oliver i Porsche 917LH

En chikan, sedermera kallad Fordchikanen, byggdes innan depårakan för att ytterligare få ner farterna. Innan dess fanns visserligen en kurva där men den var ganska flack så nån vidare fartsänkare var det inte.

Längd: 13.640 km
Distansrekord: 5044.53 km, snittfart: 210.188 km/h satt 1978 av Didier Peroni och Jean-Pierre Jaussaud i Renault-Alpine A442B
Snabbaste varv: 3:34.20 Snittfart: 229.244 km/h satt 1978 av Jean-Pierre Jabouille i Renault-Alpine A443

Det klassiska Maison Blanche-partiet, en serie flacka plattanimattankurvor, försvinner till mångas förtret. Anledningen är att man vill öka säkerheten, något som inte kan göras på den befintliga delen, samt att göra ett mer intressant parti ur förarens perspektiv. Det finns ändå gott om plats för fullgas på andra delar av banan. Den nya bansträckningen, som fick namnet Porschekurvorna, innebär att landsvägsinslaget minskas ytterligare.

I samband med Maison Blanche-ombyggnaden fanns långt framskridna planer på att bygga en ny Mulsanneraka vid sidan av den gamla samt en lite flackare högerkurva ner mot arnagerakan som i sin tur också skulle dras om rejält. Det är de mörka partierna på den undre banskissen som markerar var förändringarna skulle ha gjorts.
Det enda som blev kvar av planerna var Porschekurvorna.

Längd: 13.626 km
Distansrekord: 5088.51 km, snittfart: 212.021 km/h satt 1985 av Klaus Ludwig, Paolo Barilla och "John Winter" (=Louis Krages) i Porsche 956B
Snabbaste varv: 3:25.10 Snittfart: 239.169 km/h satt 1985 av Jacky Ickx i Porsche 962

Tertre Rouge, kurvan som leder ut till Mulsannerakan, flackas ut från att ha varit en ganska tvär kurva till en snabbare men lite bökigare dubbelapexkurva pga ett vägbygge. Den andra Dunlopbron tas bort.

Längd: 13.574 km
Distansrekord: 4972.73 km, snittfart: 207.197 km/h satt av Derek Bell, Hans-Joachim Stuck och Al Holbert i Porsche 962C
Snabbaste varv: 3:23.30 Snittfart: 239.551 km/h satt av Klaus Ludwig, Paolo Barilla och "John Winter" i Porsche 956B

Korsningen mellan vägarna till Mulsanne och Arnage har varit ganska olycksdrabbad i vardagstrafiken genom åren. För att lösa det byggde man en rondell vilket i tävlingssammanhang innebar att Mulsannerakan böjdes av lite tvärare med en 'kink' strax innan rondellen. Det måste ha blivit lite intressantare att bromsa ner från över 380 km/h när det svänger ännu mer än förr.

Längd: 13.535 km
Distansrekord: 5332.79 km, snittfart: 221.622 km/h satt 1988 av Jan Lammers, Johnny Dumfries och Andy Wallace i Jaguar XJR-9LM
Snabbaste varv: 3:21.27 Snittfart: 242.093 km/h satt 1989 av Alain Ferte i TWR-Jaguar XJR-9LM

Le Mans är en populär plats för motorcykeltävlingar, inte på hela banan dock utan på Bugattislingan, en 4 km lång bana som ansluter nedanför dunlopbron och leder till Fordchikanen. För att förhindra att motorcyklarna flaxade iväg alltför mycket genom dunlopbron så klämde man dit en chikan alldeles innan bron för att dämpa farten.

Längd: 13.600 km
Distansrekord: 5100.00 km, snittfart: 213.358 km/h satt 1993 av Eric Helary, Christophe Bouchut och Geoff Brabham i Peugeot 905 Evo 1C
Snabbaste varv: 3:27.47 Snittfart: 235.986 km/h satt 1993 av Eddie Irvine i Toyota TS010

Den största förändringen sedan 1932 gjordes 1990: Mulsannerakan bröts av av två chikaner. Detta pga direktiv från FIA om maximal längd på raksträckor. Ingreppet är förtståeligt då farterna mot slutet av 80-talet kunde hamna på 400 km/h. Fartskillnaderna blev enorma mellan fullfjädrade prototyper och GT-bilar som i princip var i standardutförande.

Jocke Bonnier dog i princip pga detta 1972 då han i sin Lolaprototyp skulle köra om en GT-Ferrari. På något sätt kom de i kontakt med följd att Bonniers bil kastades av banan ut i träden. Detta var inte första gången något sådant inträffade. Inte heller den sista.

Samtidigt var det något av poängen med Le Mans som gick förlorad. Det fanns ingen bana som var så snabb eller som hade så höga snittfarter utan att vara en ovalbana. Le Mans krävde unika bilar som både hade en enorm toppfart samtidigt som den skulle vara bra i kurvorna. Det var här som modellnamnstilläggen Langheck, Coda Lunga och Long Tail uppstod, förlängda versioner för att ge så hög toppfart som möjligt.

Förarna klagade på att de aldrig kunde slappna av (hur man nu gör det i över 300 km/h) med chikanerna på rakan och att man fått två nya farliga kurvor där det är svårt att varva långsammare bilar.

Trots chikanerna så är Le Mans fortfarande den snabbaste banan i världen och toppfarterna ligger på närmare 350 km/h ändå.

Längd: 13.605 km
Distansrekord: 5007.988 km, snittfart: 208.666 km/h satt 2000 av Tom Kristensen, Frank Biela och Emanuele Pirro i Audi R8
Snabbaste varv: 3:35.032 Snittfart: 227.771 km/h satt 1999 av Ukyo Katayama i Toyota GTone

Chikanen innan Dunlopbron böjdes undan lite mer från bron för att ge plats för en större avåkningszon för motorcyklarna.

2001 hyvlade man ner bulan efter andra chikanen på Mulsannerakan för att förhindra flygturer i stil med Mercedes akrobatik 1999. Bulan finns kvar men är betydligt lägre.

Längd: 13.650 km
Distansrekord: 5118.75 km, snittfart: 212.248 km/h satt av Tom Kristensen, Frank Biela och Emanuele Pirro i Audi R8
Snabbaste varv: 3:33.483 Snittfart: 230.182 km/h satt av Tom Kristensen i Audi R8

En av de större förändringarna av banan gjordes 2002. rakan som leder från Dunlopbron till Esseskurvan böjdes till för att ge en harmoniskare anslutning till Bugattislingan och bättre avåkningszoner, återigen för att underlätta för motorcyklarna. Resultatet är en snygg plattanimattankurva med intressanta omkörningsmöjligheter. Att den dessutom inte inverkar på varvtiderna gör den ju inte sämre.

Dock finns det nackdelar, man kommer som publik inte lika nära banan pga avåkningszonerna och skarven mellan den nya och gamla vägbeläggningen är väl kraftig vilket resulterar i (visserligen ganska snygga) gnistregn när bilarnas underreden tar i asfalten. Dessutom har den beskyllts för att orsaka punkteringar. Men förarna verkar gilla den nya kurvan.

2003 nyasfalterades hela vägen från Mulsannekurvan till Indianapolis.
Beläggningen uppges vara mer racerbana än landsväg. Guppen i inbromsningen till Indianapolis är dock fortfarande kvar.

CIRCUIT BUGATTI

Längd: 4.422 km

Den permanenta delen av Le Mans-banan byggdes 1965 och ritades av Charles Deutsch, chefsingeniör på franska vägverket, med en tanke om att kunna köra GP-lopp och liknande utan att behöva stänga av allmän landsväg. Den skulle även fungera som testbana.

1967 kördes det enda Formel 1-loppet någonsin på Le Mans på just Bugattislingan. Tävlingen vanns av Jack Brabham i en, eh... Brabham och snabbast varv sattes av Graham Hill med 1:36.7 något som kan bli kul att jämföra med i höst när LM 1000km går av stapeln.

F1-tankarna fanns kvar hos ACO så sent som 1994 då planer fanns på en ombyggnad av Bugattislingan för att ta över Frankrikes GP från Magny Cours. Bansträckningen skulle dras ut mer som en banan mot Porschekurvorna och detta skulle ha inneburit ganska stora förändringar av 24-timmarsbanan i partiet innan Fordchikanen. Även Porschekurvorna låg i farozonen. Nu blev det inget med dessa planer och det hela föll i glömska.

Första gången banan började användas mer regelbundet var 1987 då den ingick i F3000-serien. Idag används Bugattislingan mest för Frankrikes Moto GP, dvs motorcyklar, men är också en välbesökt testbana fortfarande för många stall som vill testa inför 24-timmarstävlingen.

ETT VARV RUNT LE MANS

Le Mans-banan är fortfarande, bortsett från ovalbanor, en av världens snabbaste banor. Här följer en genomgång av hur ett bra varv i en prototyp bör se ut. Nu är det ju inte alltid det blir så då alla varvningar gör att man måste gå ur idealspåret eller bromsa tidigare.

Start- och målrakan Förutsatt att utgången ur Fordchikanen blir lyckad så bör man nå c:a 280 km/h på sexans växel i den flacka kurvan i slutet av rakan där det är dags att bromsa ner till tvåan. Se upp så att inte bakvagnen sticker iväg när kurvan snävar in ytterligare mot...

Dunlopchikanen som är en tvär vänsterkurva som tas på tvåan och som går över i en lite snabbare höger. Innan chikanen fanns kunde en del bilar lätta lite i nerförbacken efter Dunlopbron. Strax innan utgången lägger man i trean och gasar sig igenom den nya...

Dunlopkurvan (eller vad den nu heter) nedanför backen. Det här är en höger-vänsterkombination som kan tas med fullgas på fyran (om man kör Audi, i en Panoz måste man släppa lite). Se upp lite med skarven mellan den nya och gamla vägbeläggningen då där är ett gupp som kan få bilen ur balans.

Esses därefter är en snabb vänster-högerkurva som kan tas på fyrans växel. Även här är vägen lite ojämn. Man kan köra fortare än man tror så bromsa inte för mycket.

Tertre Rouge är en ganska snabb dubbelapexkurva som man kan ta på trean eller fyran beroende på om man kommer in i kurvan rätt. Det viktigaste här är att man lyckas ta den rätt så att farten ut på Mulsannerakan blir så hög som möjligt. Detta var än viktigare innan chikanerna fanns. Se upp för en liten svacka i vägen alldeles efter utgången. Lyckas man undvika att bli upphållen av långsammare bilar så kan man komma upp i över 340 km/h om man har rätt bil och lite tur innan det är dags att bromsa in för...

Första chikanen som är en höger-vänster-högerkombination. Det kan vara svårt att se var ingången till chikanen är, framförallt om natten, så håll utkik efter avståndsmarkeringarna som börjar strax efter restaurangen.
Man kan bromsa väldigt sent om man har bra down force. Högerkurvan tas med foten på bromsen medan man växlar ner till trean. När kurvan med en vänsterböj leder ut mot rakan igen är det lätt att bilen understyr en aning. Strax innan apex så är det bara att ställa sig på gasen igen för nästa del av Mulsannrakan fram till...

Andra chikanen som i princip är en spegelvänd variant av den första. Skillnaden är att man kommer in med c:a 5-10 km/h lägre fart och kan därför bromsa en aning senare. Utgången är ganska ojämn men det brukar inte vara några problem att köra med full gas där.

Mulsannekurvan är en långsam högerkurva som tas på ettan eller tvåan. Farten strax innan kurvan ligger på c:a 310 km/h och man kan bromsa relativt sent. Se bara till att bromsa ordentligt då kurvan är skumpig och svårbedömd. Det är lätt att komma in för fort här. Var även försiktigt med gasen i utgången av kurvan pga skumpigheten. Efter det är man ute på den näst snabbaste delen av banan: rakan på väg mot...

Indianapolis som inleds med en svag högerböj som kan tas i runt 330 km/h innan man ställer sig hårt på bromsarna och växla ner till trena inför den tvära vänstern. Kurvan är lätt bankad vid apex men går ganska tvärt upp till vågrätt vilket gör att man lätt kan komma att använda mer av vägbredden än man tänkt sig.

Arnage är banans långsammaste del och är en tvär högerkurva som tas på ettans växel. Det är lätt att satsa för hårt i ingången och utgången av kurvan är hal och ojämn. Tag det försiktigt här alltså. Efter Arnage följer en serie flacka plattan i mattan-kurvor som leder till...

Porschekurvorna som är en serie lite knepigare högfartskurvor. Ingångsfarten är lite drygt 300 km/h på sexan när man bromsar ner till fyrans växel. Det är viktigt att man håller farten uppe i denna höger-vänster-vänster-högerkombination då man kan vinna mycket tid här. Den sista delen av Porschekurvorna är världens, förmodligen, enda feldoserade kurva. Den går åt vänster och kräver stor uppmärksamhet då det är lätt att bara halka av banan i utgången. Känner man att det börjar släppa bör man bromsa så fort man kan då det inte är långt räcket här. Efter denna märkliga kurva är det en kortare raka där man hinner växla upp till femman innan det är dags för...

Fordchikanen som är två vänster-högerchikaner. Den första delen tas på treans växel innan man växlar ner till tvåan för den andra delen och utgången till start- och målrakan och ett varv är fullbordat. Om man har kört rätt så tar det lite drygt tre och en halv minut.

ETT VARV RUNT LE MANS TILL VARDAGS

Mulsannerakan 2002

Starta från Le Mans och kör väg N138 söderut mot Mulsanne och Tours. Det är strax efter trafikplatsen med korsande väg N23 som den permanenta delen av banan ansluter till landsvägen och väg N138 blir Les Hunadières, dvs Mulsannerakan. Snart passerar man den berömda restaurangen och bromspunkten för första chikanen men vardagsbilisten kan lungt fortsätta en liten bit till. Men gasa inte på alltför hårt då det ligger en rondell för korsande väg D92 inte långt efter första chikanen. Racerbilarna slipper den eftersom det finns en liten förbifart för dem.

Efter rondellen är det bara att köra vidare, passera den andra chikanen, kinken och humpen, den numera lätt avhyvlade bulan strax innan det är dags att bromsa in för Mulsannekurvan - dags att bromsa om man kör över 300 km/h alltså.

Mulsannerakan tar slut i en rondell där man lämpligen tar höger in på väg D140 mot Arnage. Om man fortsätter rakt fram kommar man till slut till Tours, en trevlig liten stad vid floden Loire komplett med enorm katedral och smala gränder.

Väl inne på väg D140 så är det bara att rulla på mot Indianapoliskurvan. Namnet kommer sig av att kurvan hade vägbeläggning av tegelstenar, precis som Indianapolisbanan där klassiska Indy 500 går. Indykurvan är en tvär vänster som efter en kort raka leder till Arnagekurvan som till vardags är en vanlig fyrvägskorsning. Om man kör rakt fram kommer man till Arnage. Tävlingsbilarna tar höger in på väg D139.

Här följer en snabb raka med några mycket svaga kurvor som leder fram till Porschekurvorna där den permanenta delen av banan tar vid igen. Vardagsbilisten fortsätter istället rakt fram, korsar väg D92 igen och kör vidare mot Maison Blanche. Här körde tävlingsbilarna fram till 1972 då Porschekurvorna byggdes. Vägen är smal och slingrar sig i flacka, snabba kurvor förbi flera hus som ligger väldigt tätt inpå. Att köra i över 300 km/h här måste ha känts väl skrämmande.

I höjd med Fordchikanen vek banan in mot start- och målrakan. Vardagsbilisten kan köra vidare på väg D139 förbi läktarna, muséet och den bombastiska entrén till banområdet för att fortsätta på den del av banan som försvann först: rakan mot Pont Lieue-hårnålen. Väl där är det bara att påbörja nästa varv.

Denna lilla färd körs lämpligen närsomhelst förutom veckan innan tävlingen då vägarna är fullproppade av fulla engelsmän, och de är inte direkt kända för att vara lugna och timida. Men redan på Söndagkvällen efter tävlingen är där så pass lugnt att man törs ge sig ut på vägen.

Tänk bara på att även om chikanerna inte är med till vardags så finns det som sagt två rondeller på Mulsannerakan och det är allmän väg med allt vad det innebär.
Det är ändå en märklig känsla att veta att man kör på samma väg som en gång galna Grupp C-bilar kommit upp i hastigheter om över 400 km/h.

Senaste revidering: 20030819