Senaste uppdatering: 20040515 (toppfartsnoteringar)

Fler bilder finns i bildarkivet!

N138.COM var på plats i Le Mans under testhelgen! Det var ett Le Mans som visade upp sig från sin allra soligaste sida med +22 grader och utan ett moln på himlen.

Under fredagen och lördagen var det besiktning av bilarna i ACO:s nya mobila besiktningsanläggning som kommer att användas även till LMES-loppen. Dessutom var depån traditionsenligt öppen för allmänheten på samma sätt som under fredagen i 24-timmarsveckan. Den stora skillnaden är att det är betydligt mindre med folk och att bilarna knuffas fram till besiktningen genom hela depån mitt bland allt folk, till råga på allt så ställs bilarna i kö strax innan depåutfarten. Bra möjligheter till fotografering med andra ord!

Det är en ganska avslappnad stämning i depån trots att mekanikerna är fullt sysselsatta med att plocka ner bilarna i molekyler för att sedan sätta ihop dem igen. Förare övar sig på att hoppa i och ur bilarna så snabbt som möjligt, motorer provkörs, sponsorsloggor klistras fast, liksom startnummer och bilarna poleras upp för att bli extra fina inför besiktningen.

"Ta i lite nu, vi tar dom!" Cirtek-mekanikerna satsar stenhårt i det prestigefyllda racet mot Freisinger-Porschen upp till besiktningskön i slutet av depågatan. Ferrarin vann...

Det är en väldigt kamratlig anda mellan stallen, de flesta känner varandra sedan länge då de har tävlat i ALMS och FIA GT många år. Visst, gliringar förekommer, framförallt mellan Prodrive- och Corvettemekanikerna som hade depåerna bredvid varandra men det var alltid med glimten i ögat. Corvettestallet hade för övrigt den trevliga vanan att när de skulle flytta på bilarna och var tvungna att ta ut dem på depågatan bland all publik så väntade de lite extra med att rulla tillbaks bilarna in i garaget igen så att alla skulle hinna ta bilder ordentligt. Tack för det!

Själva besiktningen verkade ha gått bra för alla stall då inga rapporter om problem hördes och alla bilar kom till start på söndagmorgonen.

 

Söndag: 3:32.615 och 3:32.627 mot 3:34.176 och 3:34.347. Vad har Audi UK som inte Champion eller Team Goh har? Föraruppsättningarna är fullt likvärdiga i alla fyra bilarna så där ligger inte hemligheten. Nej, svaret står nog att finna i de små silverfärgade lastbilar med texten 'Audi Sport Team Joest' som stod parkerade kring Audi UK:s depåområde ty Joest Racing, Audis fabriksstall och sjufaldiga Le Mans-vinnare, är i högsta grad inblandade i Audi UK.

Ändå är två sekunder en ganska stor marginal och alla fyra R8:or har begåvats med de uppdateringar som gjorts i Ingolstadt så något extra har Audi UK/Joest lyckats åstadkomma. Förarna hos Team Goh och Champion skyllde på att det var mycket trafik men är det hela sanningen? Allan McNish å sin sida tyckte nämligen att hans 3:32.615-varv var ganska visset.

Söndagens test innebar det första framträdandet av en racingdiesel på Le Mans sedan 1951 i och med Taurus Sports Racings dieselbestyckade Lola B2K/10. Nyfikenheten hos publiken och undertecknad var stor på hur den egentligen lät när den så rullade ut ur depån kl 9 på morgonen. Den kom kanske 10-20 meter innan den stannade.

När den väl kom igång så var det i sakta mak den masade sig fram på banan, snabbaste varv under förmiddagens testomgång var på 8:10.188. Den orsakade också en av tre rödflaggningar under förmiddagen då en packning brast och den lade ut en oljesträng på Mulsannerakan. Eftermiddagen gick lite bättre även om den inte gjorde många varv.

Förutom problem med oljeläckor hade man också problem med bränslepumpar och avgasrök. Det finns en regel som säger att det inte får synas någon rök från avgaserna på racingdieslar och den regeln får Taurus mycket svårt att uppfylla ty vid gaspådrag bolmade kolsvart rök á la rysk långtradare fram. Riktigt vad rökmolnen berodde på är lite oklart, eventuellt kan det bero på de bränslepumpsbyten som gjordes vilket påverkade motorstyrningen så att förbränningen blev fel.

Så hur låter då en racingdiesel-V10:a med biturbo? Det gavs inte många tillfällen att höra den men här är ett försök till beskrivning: Ganska lågmält ljud med mycket turbovinande. Ljudkaraktären är inte helt olik en mindre passagerarfärja, typ Djurgårdsfärja, fast i racetempo förstås. Spela upp en ljudinspelning av en lågvarvig vanlig racemotor i stereon och dra ner diskanten till noll och vissla lite så får ni en ganska bra uppfattning av hur det låter... (en annan metod är att gå in på planetlemans.com och ladda hem ett litet filmklipp)

Den stora överrasknningen var annars Corvetterna som tog sig under 3:50-strecket!! Max Papis satte en tid på 3:49.324, nio sekunder snabbare än förra årets testhelg, fem sekunder snabbare än fjolårets kvaltid och tre sekunder snabbare än poletiden i GTS-klassen!!! Systerbilen klämde till med en tid på 3:50.079 och bara det är ju en häpnadsväckande tid! Hur ska detta sluta?

Pratt & Miller-stallet har visserligen gjort stora uppdateringar på C5:an till årets säsong med reviderad aerodynamik, en viktbantning så att de numera ligger på 1100 kg blankt - 50 kg lättare än tidigare år - och byte av däckleverantör från Good Year till Michelin men att de skulle vara så här snabba? Att de dessutom var ute på banan i princip hela tiden utan större problem, en punktering på bil 63 undantaget, måste göra Ferrari-stallen starkt oroade då Ferrarisarna hade en del problem.

Det var inget fel på farten hos De Röda (ja, alla Ferrari 550/575 var röda, Larbre och Barron Connor hade dock vita inslag, fantasifullt...), i alla fall rakt fram; t ex behövde Audisarna en perfekt utgång ur Fordchikanen och hela start- och målrakan på sig för att komma om med knapp marginal innan Dunlopchikanen. Att man var fyra sekunder långsammare än Corvetterna kan delvis förklaras i att man inte fick lika många varv på sig då man spenderade en del tid i depån pga någon form av motorkrångel, exakt vad lyckades jag aldrig uppfatta. Intressant att notera är att Larbre Compétitions Christophe Bouchut var snabbast av Ferraribrigaden med 3:54.105. Att de Prodrivebyggda 550 GTS skulle vara snabbare än Ferraris egna N-Technologybyggda 575 GTC var kanske ingen överraskning även om det känns lite märkligt att 575:orna var ytterligare fyra-fem sekunder efter.

Darren Turner övar bilentré under överinseende av bl a Rickard Rydell. McRae står till vänster i bild och intervjuas av den ständige Le Mans-speakern Bruno Vandestick.

Colin McRae verkade gilla sitt nya jobb som Ferrariförare även om han tydligen hade lite svårt att bromsa tillräckligt sent i kurvorna, trots det hängde han med de övriga Prodriveförarna. Dessutom var han lite förvånad över hur slitsamt det var. Att köra rallybil är visserligen väldigt ansträngande men man kör kanske max 20 minuter i stöten med vila mellan sträckorna. På Le Mans kan det bli körpass på upp till tre timmar, och det bland både långsammare och snabbare bilar. Rickard Rydell (eller 'Raydöll' som han kallades av speakern Bruno Vandestick) var på plats och lärde McRae hoppa i och ur bilen snabbt. Raydöll ägnade sig även åt en kortare rallysejour då han besökte sandfållan i mulsannekurvan vid femtiden på eftermiddagen.

Paganin gjorde inte mycket väsen av sig mer än att den stannade och snurrade mest hela tiden. Värst var det nog i Fordchikanen där Paganiföraren, okänt vilken, försökte varva en Porsche där det inte fanns plats. Resultat: den sladdar och ställer sig på tvären. Två funktionärer springer ut för att försöka knuffa bort bilen när Kondo-Domen kommer, 'han ser väl gulflaggan' hann man tänka innan man plötsligt inser att 'nämenvaf... han gasar ju!' Funktionärerna springer för livet och olyckan borde vara ett faktum men som genom ett under lyckas Domeföraren hitta en lucka och undvika krasch. Frågan är om man ska hylla eller spärra in karln...

Åter till prototyperna där det var tajt efter Audisarna. Bästa icke-Audi blev oväntat den svarta Zytek 04S (fd Reynard 02S och DBA4 03S i uppdaterad LMP1-version - eventuellt har den gått under namnet YGK också...) som slog till med ett 3:35-varv mot slutet av dagen. Andy Wallace och David Brabham har verkligen bevisat att Reynard var på rätt spår innan konkursen. Andy Wallace uppgav i en intervju på dailysportscar.com att Zyteken är den bästa bil han någonsin kört runt Le Mans-banan, tidigare favorit var Toyota TS010.

En sekund efter Zyteken kom bästa Dome och det var förvånande nog Masahiko Kondos Mugenbestyckade heljapanska bil som höll på att mosa Paganin tidigare under dagen. Bilen hade en del problem under första halvan av testet då den fick ett stopp vid Dunlopchikanen följt av ett olycksbådande rassel. Där såg det ut att vara färdigkört för dagen men man lyckades få fart på bilen till slut. Racing for Holland var tätt i hälarna, två tiondelar efter. Jan Lammers fick ju med bägge sina bilar till slut och firade det med att värva F1-männen Justin Wilson och Ralph Firman till den ena bilen tillsammans med Tom Coronel.

Lister dumpade Coronel utan ceremonier när John Nielsen klev in tillsammans med sina danska kollegor Casper Elgaard och Jens Möller så det var med viss förtjusning som Coronel kunde konstatera att han var elva sekunder snabbare än Listern. Listerstallet hade i och för sig som huvudmål att kvala in Elgaard och Möller. Man var tvugna att avbryta sin testhelg i förtid då Laurence Pearce upptäckte ett märkligt problem på bilen. Vad det var för något avslöjades aldrig. Danskarna fick en del tid i bilen ändå då man tjuvstartade testhelgen med lite tester på flygfältet intill banan redan på lördagskvällen för att ge danskarna en chans att lära känna bilen.

Någon som var ute på flygfältet redan på fredagen var Henri Pescarolo som gjorde lite finjusteringar inför söndagen. Det var riktigt trevligt att hälsas välkommen till Le Mans av det karaktäristiska ljudet av en Judd-V10:a när man kom till en öde camping utanför banan på fredagkvällen... (mer om hur man tar sig till Le Mans utan bil, eller planering för den delen, kommer framöver.)

Pescarolobilarna (de får inte längre kallas Courage då förändringarna är för stora mot C60:n de är baserade på) gjorde riktigt bra ifrån sig med tider på 3:36.628 - bara tiondelar efter de två Dome-bilarna före - och 3:39.991. Sebastien Bourdais kunde dock ha gjort bättre ifrån sig då han under utvarvet till sina 'hot laps' bromsade på sig och fick lite bromsplattor på däcken. Att han ändå fick till ett så pass bra varv säger en del om både Bourdais som bilens förmåga. Bourdais själv ansåg i tidningen Ouest France att ett 3:35-varv inte skulle vara något problem att få till. Pescarolo uppgav att bilen är perfekt inställd för vanliga racedäck och ska klara av att hänga med i Audi-tempo. Det känns riktigt skönt att bilen fått en motor, och ett motorljud inte minst, som liksom passar utseendet bättre än den underpresterande Peugeotmotorn den haft tidigare år. Det fina med Judds GV5-motor är att den är väl beprövad och levererar ordentligt med kraft.

Om vi för ett ögonblick ägnar oss åt lite spekulation baserad på söndagens varvtider så kan årets 24-timmarslopp bli riktigt intressant. För trots att alla fyra Audisar var i topp så finns det en liten men betydelsefull regeländring till i år som säger att man inte får byta hela växellådan så som Audi gjort hittills. Numera får man bara byta ut innanmätet - själva växellådshuset måste vara detsamma. Intressant med det är att Audis växellådor inte har varit lika pålitliga som resten av bilen. Man har varit tvungen att byta låda flera gånger, någon gång i förebyggande syfte ska påpekas men i flera fall har det varit fel på lådan. Effekten av regheländringen kunde ses redan på Sebring i år då Audi var tvugna att reparera växellådan: Jobbet som tidigare brukade ta fem minuter tog nu 35 minuter. Nu är ju det i och för sig en väldigt imponerande tid men skillnaden på Le Mans mot Sebring är ju att Le Mans-banan är 13.6 km lång - tänk om växellådan pajar i Tertre Rouge, då har man en dryg mil kvar till depån...

Upplagt för stenhård kamp alltså då det på testhelgen var fyra-fem bilar inom 3 sekunder från varandra; Pescarolo, Racing for Holland, Zytek och Kondo Racing. Tätt därefter finns Rollcentre-Dallaran, RML-MG:n och Nasamax redo att ta över...

Åter till testhelgen: LMP2-klassen var lite svår att hålla reda på då alla bilar var likadana, dvs Courage C65 i mörkblåmetallic, t o m Intersports gamla Lola var mörkblåmetallic. Undantaget var Belmondo-Couragen som körde i ljusblått med illorangea blixtar. Förklaringen till likriktningen är att C65:orna leveraras från Courage i just mörkblåmetallic och att alla sponsorkontrakt inte är klara ännu. Snabbast i klassen var i alla fall den fabriksanmälda Couragen med en tid på 3:49.324

Den mystiska Spinnaker-Dallaran! Observera MG-märket på nosen.

Spinnaker Clandesteam, det mystiska italienska stallet i LMP1, gjorde sitt första framträdande inför publik och frågan alla ställde sig var om de gjort sig förtjänta av sin plats. 4:02.908 är ju inte direkt övertygande... En av anledningarna till långsamheten ligger i att bilen är i princip i 2001-spec till skillnad mot Rollcentrebilen som är helt uppdaterad. Annars kan man ju undra hur länge motorn kommer att hålla i racet om förarna kör som de gjorde i testhelgen. Man växlade hela tiden alldeles för sent så att varvstoppet slog ifrån. Motorn går för övrigt under MG-flagg enligt den namndeal MG gjorde med Judd för något år sedan. Även Nasamax kör med MG-namnet på sin Judd-motor.

Det gick bättre för Rollcentre-Dallaran med en tid på 3:40.421, som får ses som godkänd då man inte satsade på att sätta snabba tider utan mer på att hitta en bra set-up och att ge Joao Barbosa en chans att lära känna banan ordentligt. Om Barbosa kan bli lika snabb på Le Mans som i Sebring så har vi en stark utmanare till årets best-of-the-rest-titel.

Nasamax hade en del problem, bl a brakade diffen ihop och växellådan kärvade, men när den gick såg den ut att ha bra fart. 3:45.442 blev facit men om man fått fler varv på sig så hade man nog kunnat kapa ytterligare fem sekunder. Den nya Judd-motorn fungerade utan problem i alla fall.

GT-klassen dominerades inte oväntat av Porscharna med White Lightnings och Orbits GT3 RSR i täten. Orbit-Porschen var för övrigt den enda RSR som körde med den nya sekvensiella växellådan. En utmanare till klassegern i juni kan bli Thierry Perriers gamla GT3 R som kom på fjärdeplats i testhelgen. Nu är det i och för sig en rejält uppdaterad GT3 R men med tanke på hur pass hårt trimmade och ännu relativt oprövade RSR-bilarna är så kan den gamle ta hem det genom tillförlitlighet.

De två Ferrari 360 i klassen kom in på 5:e och 12:e plats i klassen men i och med att klassen är såpass tajt tidsmässigt så är de inte alls uträknade. Tyvärr hoppade Risi Competizione av årets Le Mans i sista stund vilket var väldigt synd då de har varit de enda som kunnat utmana Porscharna på allvar, t ex i Le Mans 2003 då de ledde på natten innan de var tvungna att bryta.

TVR-bilarna var mest inriktade på att testa inställningar och kvala in förare så man tog det ganska lugnt runt banan. Trots det kapade man nära tre sekunder på förra årets tid, och det med racedäck och full tank. Morgan kom sist av alla... Mot slutet av testet så körde man utan bakvinge efter att ha varit av banan tidigare. Frågan är bara hur det var att köra på Mulsannerakan då hela bilen är rätt droppformad.

 

Toppfarter: Registrerade strax före Indianapoliskurvan, uppgifterna kommer från den franska tidningen Auto Hebdo.

Bil, nr, hastighet
Dome 16: 335 km/h
Dome 15: 333 km/h
Dallara 7: 331 km/h
Nasamax Judd 14: 330 km/h
Pescarolo Judd 17: 329 km/h
Pescarolo Judd 18: 329 km/h
Dallara 6: 329 km/h
Dome 9: 328 km/h
Audi 5: 326 km/h
Lola Judd 4: 324 km/h
Audi 8: 324 km/h
Lister 19: 319 km/h
Zytek 22: 317 km/h
Ferrari 550 Prodrive 66: 314 km/h
Ferrari 550 Larbre 69: 306 km/h
Ferrari 575 62: 306 km/h
Courage 34: 303 km/h
Lola 32: 303 km/h
Pagani 60: 303 km/h
Courage AER 37: 302 km/h
Corvette 64: 301 km/h
Panoz 11: 300 km/h
Porsche 83: 299 km/h
WR # 24: 294 km/h
Ferrari 360 Modena 92 : 292 km/h
MG-Lola 25: 288 km/h
Morgan 80: 281 km/h
TVR 86: 280 km/h
Lola Caterpillar 10: 266 km/h

 

RESULTAT