
Senaste
uppdatering: 20040515 (toppfartsnoteringar)
Fler
bilder finns i bildarkivet!
N138.COM
var på plats i Le Mans under testhelgen! Det
var ett Le Mans som visade upp sig från sin allra soligaste
sida med +22 grader och utan ett moln på himlen.
Under
fredagen och lördagen var det besiktning av bilarna
i ACO:s nya mobila besiktningsanläggning som kommer att
användas även till LMES-loppen. Dessutom var depån
traditionsenligt öppen för allmänheten på
samma sätt som under fredagen i 24-timmarsveckan. Den stora
skillnaden är att det är betydligt mindre med folk
och att bilarna knuffas fram till besiktningen genom hela depån
mitt bland allt folk, till råga på allt så
ställs bilarna i kö strax innan depåutfarten.
Bra möjligheter till fotografering med andra ord!
Det
är en ganska avslappnad stämning i depån trots
att mekanikerna är fullt sysselsatta med att plocka ner
bilarna i molekyler för att sedan sätta ihop dem igen.
Förare övar sig på att hoppa i och ur bilarna
så snabbt som möjligt, motorer provkörs, sponsorsloggor
klistras fast, liksom startnummer och bilarna poleras upp för
att bli extra fina inför besiktningen.

"Ta
i lite nu, vi tar dom!" Cirtek-mekanikerna satsar stenhårt
i det prestigefyllda racet mot Freisinger-Porschen upp till
besiktningskön i slutet av depågatan. Ferrarin
vann... |
Det
är en väldigt kamratlig anda mellan stallen, de flesta
känner varandra sedan länge då de har tävlat
i ALMS och FIA GT många år. Visst, gliringar förekommer,
framförallt mellan Prodrive- och Corvettemekanikerna som
hade depåerna bredvid varandra men det var alltid med
glimten i ögat. Corvettestallet hade för övrigt
den trevliga vanan att när de skulle flytta på bilarna
och var tvungna att ta ut dem på depågatan bland
all publik så väntade de lite extra med att rulla
tillbaks bilarna in i garaget igen så att alla skulle
hinna ta bilder ordentligt. Tack för det!
Själva
besiktningen verkade ha gått bra för alla stall då
inga rapporter om problem hördes och alla bilar kom till
start på söndagmorgonen.

Söndag:
3:32.615 och 3:32.627 mot 3:34.176 och 3:34.347. Vad
har Audi UK som inte Champion eller Team Goh har? Föraruppsättningarna
är fullt likvärdiga i alla fyra bilarna så där
ligger inte hemligheten. Nej, svaret står nog att finna
i de små silverfärgade lastbilar med texten 'Audi
Sport Team Joest' som stod parkerade kring Audi UK:s depåområde
ty Joest Racing, Audis fabriksstall och sjufaldiga Le Mans-vinnare,
är i högsta grad inblandade i Audi UK.
Ändå
är två sekunder en ganska stor marginal och alla
fyra R8:or har begåvats med de uppdateringar som gjorts
i Ingolstadt så något extra har Audi UK/Joest lyckats
åstadkomma. Förarna hos Team Goh och Champion skyllde
på att det var mycket trafik men är det hela sanningen?
Allan McNish å sin sida tyckte nämligen att hans
3:32.615-varv var ganska visset.
Söndagens
test innebar det första framträdandet av en racingdiesel
på Le Mans sedan 1951 i och med Taurus Sports
Racings dieselbestyckade Lola B2K/10. Nyfikenheten
hos publiken och undertecknad var stor på hur den egentligen
lät när den så rullade ut ur depån kl
9 på morgonen. Den kom kanske 10-20 meter innan den stannade.
När
den väl kom igång så var det i sakta mak den
masade sig fram på banan, snabbaste varv under förmiddagens
testomgång var på 8:10.188. Den orsakade också
en av tre rödflaggningar under förmiddagen då
en packning brast och den lade ut en oljesträng på
Mulsannerakan. Eftermiddagen gick lite bättre även
om den inte gjorde många varv.
Förutom
problem med oljeläckor hade man också problem med
bränslepumpar och avgasrök. Det finns en regel som
säger att det inte får synas någon rök
från avgaserna på racingdieslar och den regeln får
Taurus mycket svårt att uppfylla ty vid gaspådrag
bolmade kolsvart rök á la rysk långtradare
fram. Riktigt vad rökmolnen berodde på är lite
oklart, eventuellt kan det bero på de bränslepumpsbyten
som gjordes vilket påverkade motorstyrningen så
att förbränningen blev fel.
Så
hur låter då en racingdiesel-V10:a med biturbo?
Det gavs inte många tillfällen att höra den
men här är ett försök till beskrivning:
Ganska lågmält ljud med mycket turbovinande. Ljudkaraktären
är inte helt olik en mindre passagerarfärja, typ Djurgårdsfärja,
fast i racetempo förstås. Spela upp en ljudinspelning
av en lågvarvig vanlig racemotor i stereon och dra ner
diskanten till noll och vissla lite så får ni en
ganska bra uppfattning av hur det låter... (en annan
metod är att gå in på planetlemans.com
och ladda hem ett litet filmklipp)
Den
stora överrasknningen var annars Corvetterna
som tog sig under 3:50-strecket!! Max Papis satte en tid på
3:49.324, nio sekunder snabbare än förra årets
testhelg, fem sekunder snabbare än fjolårets kvaltid
och tre sekunder snabbare än poletiden i GTS-klassen!!!
Systerbilen klämde till med en tid på 3:50.079 och
bara det är ju en häpnadsväckande tid! Hur ska
detta sluta?
Pratt
& Miller-stallet har visserligen gjort stora uppdateringar
på C5:an till årets säsong med reviderad aerodynamik,
en viktbantning så att de numera ligger på 1100
kg blankt - 50 kg lättare än tidigare år - och
byte av däckleverantör från Good Year till Michelin
men att de skulle vara så här snabba? Att de dessutom
var ute på banan i princip hela tiden utan större
problem, en punktering på bil 63 undantaget, måste
göra Ferrari-stallen starkt oroade då Ferrarisarna
hade en del problem.
Det
var inget fel på farten hos De Röda (ja, alla Ferrari
550/575 var röda, Larbre och Barron Connor hade
dock vita inslag, fantasifullt...), i alla fall rakt fram; t
ex behövde Audisarna en perfekt utgång ur Fordchikanen
och hela start- och målrakan på sig för att
komma om med knapp marginal innan Dunlopchikanen. Att man var
fyra sekunder långsammare än Corvetterna kan delvis
förklaras i att man inte fick lika många varv på
sig då man spenderade en del tid i depån pga någon
form av motorkrångel, exakt vad lyckades jag aldrig uppfatta.
Intressant att notera är att Larbre Compétitions
Christophe Bouchut var snabbast av Ferraribrigaden med 3:54.105.
Att de Prodrivebyggda 550 GTS skulle vara snabbare än Ferraris
egna N-Technologybyggda 575 GTC var kanske ingen överraskning
även om det känns lite märkligt att 575:orna
var ytterligare fyra-fem sekunder efter.
Darren
Turner övar bilentré under överinseende
av bl a Rickard Rydell. McRae står till vänster
i bild och intervjuas av den ständige Le Mans-speakern
Bruno Vandestick. |
Colin
McRae verkade gilla sitt nya jobb som Ferrariförare
även om han tydligen hade lite svårt att bromsa tillräckligt
sent i kurvorna, trots det hängde han med de övriga
Prodriveförarna. Dessutom var han lite förvånad
över hur slitsamt det var. Att köra rallybil är
visserligen väldigt ansträngande men man kör
kanske max 20 minuter i stöten med vila mellan sträckorna.
På Le Mans kan det bli körpass på upp till
tre timmar, och det bland både långsammare och snabbare
bilar. Rickard Rydell (eller 'Raydöll' som han kallades
av speakern Bruno Vandestick) var på plats och lärde
McRae hoppa i och ur bilen snabbt. Raydöll ägnade
sig även åt en kortare rallysejour då han besökte
sandfållan i mulsannekurvan vid femtiden på eftermiddagen.
Paganin
gjorde inte mycket väsen av sig mer än att den stannade
och snurrade mest hela tiden. Värst var det nog i Fordchikanen
där Paganiföraren, okänt vilken, försökte
varva en Porsche där det inte fanns plats. Resultat: den
sladdar och ställer sig på tvären. Två
funktionärer springer ut för att försöka
knuffa bort bilen när Kondo-Domen kommer, 'han ser väl
gulflaggan' hann man tänka innan man plötsligt inser
att 'nämenvaf... han gasar ju!' Funktionärerna springer
för livet och olyckan borde vara ett faktum men som genom
ett under lyckas Domeföraren hitta en lucka och undvika
krasch. Frågan är om man ska hylla eller spärra
in karln...
Åter
till prototyperna där det var tajt efter Audisarna.
Bästa icke-Audi blev oväntat den svarta Zytek
04S (fd Reynard 02S och DBA4 03S i uppdaterad LMP1-version
- eventuellt har den gått under namnet YGK också...)
som slog till med ett 3:35-varv mot slutet av dagen. Andy Wallace
och David Brabham har verkligen bevisat att Reynard var på
rätt spår innan konkursen. Andy Wallace uppgav i
en intervju på dailysportscar.com att Zyteken är
den bästa bil han någonsin kört runt Le Mans-banan,
tidigare favorit var Toyota TS010.
En
sekund efter Zyteken kom bästa Dome och det var förvånande
nog Masahiko Kondos Mugenbestyckade heljapanska
bil som höll på att mosa Paganin tidigare under dagen.
Bilen hade en del problem under första halvan av testet
då den fick ett stopp vid Dunlopchikanen följt av
ett olycksbådande rassel. Där såg det ut att
vara färdigkört för dagen men man lyckades få
fart på bilen till slut. Racing for Holland
var tätt i hälarna, två tiondelar efter. Jan
Lammers fick ju med bägge sina bilar till slut och firade
det med att värva F1-männen Justin Wilson och Ralph
Firman till den ena bilen tillsammans med Tom Coronel.
Lister
dumpade Coronel utan ceremonier när John Nielsen klev in
tillsammans med sina danska kollegor Casper Elgaard och Jens
Möller så det var med viss förtjusning som Coronel
kunde konstatera att han var elva sekunder snabbare än
Listern. Listerstallet hade i och för sig som huvudmål
att kvala in Elgaard och Möller. Man var tvugna att avbryta
sin testhelg i förtid då Laurence Pearce upptäckte
ett märkligt problem på bilen. Vad det var för
något avslöjades aldrig. Danskarna fick en del tid
i bilen ändå då man tjuvstartade testhelgen
med lite tester på flygfältet intill banan redan
på lördagskvällen för att ge danskarna
en chans att lära känna bilen.
Någon
som var ute på flygfältet redan på fredagen
var Henri Pescarolo som gjorde lite finjusteringar
inför söndagen. Det var riktigt trevligt att hälsas
välkommen till Le Mans av det karaktäristiska ljudet
av en Judd-V10:a när man kom till en öde camping utanför
banan på fredagkvällen... (mer om hur man tar
sig till Le Mans utan bil, eller planering för den delen,
kommer framöver.)
Pescarolobilarna
(de får inte längre kallas Courage då förändringarna
är för stora mot C60:n de är baserade på)
gjorde riktigt bra ifrån sig med tider på 3:36.628
- bara tiondelar efter de två Dome-bilarna före -
och 3:39.991. Sebastien Bourdais kunde dock ha gjort bättre
ifrån sig då han under utvarvet till sina 'hot laps'
bromsade på sig och fick lite bromsplattor på däcken.
Att han ändå fick till ett så pass bra varv
säger en del om både Bourdais som bilens förmåga.
Bourdais själv ansåg i tidningen Ouest France att
ett 3:35-varv inte skulle vara något problem att få
till. Pescarolo uppgav att bilen är perfekt inställd
för vanliga racedäck och ska klara av att hänga
med i Audi-tempo. Det känns riktigt skönt att bilen
fått en motor, och ett motorljud inte minst, som liksom
passar utseendet bättre än den underpresterande Peugeotmotorn
den haft tidigare år. Det fina med Judds GV5-motor är
att den är väl beprövad och levererar ordentligt
med kraft.
Om
vi för ett ögonblick ägnar oss åt
lite spekulation baserad på söndagens varvtider så
kan årets 24-timmarslopp bli riktigt intressant. För
trots att alla fyra Audisar var i topp så finns det en
liten men betydelsefull regeländring till i år som
säger att man inte får byta hela växellådan
så som Audi gjort hittills. Numera får man bara
byta ut innanmätet - själva växellådshuset
måste vara detsamma. Intressant med det är att Audis
växellådor inte har varit lika pålitliga som
resten av bilen. Man har varit tvungen att byta låda flera
gånger, någon gång i förebyggande syfte
ska påpekas men i flera fall har det varit fel på
lådan. Effekten av regheländringen kunde ses redan
på Sebring i år då Audi var tvugna att reparera
växellådan: Jobbet som tidigare brukade ta fem minuter
tog nu 35 minuter. Nu är ju det i och för sig en väldigt
imponerande tid men skillnaden på Le Mans mot Sebring
är ju att Le Mans-banan är 13.6 km lång - tänk
om växellådan pajar i Tertre Rouge, då har
man en dryg mil kvar till depån...
Upplagt
för stenhård kamp alltså då det på
testhelgen var fyra-fem bilar inom 3 sekunder från varandra;
Pescarolo, Racing for Holland, Zytek och Kondo Racing. Tätt
därefter finns Rollcentre-Dallaran, RML-MG:n och Nasamax
redo att ta över...
Åter
till testhelgen: LMP2-klassen var lite svår att
hålla reda på då alla bilar var likadana,
dvs Courage C65 i mörkblåmetallic, t o m Intersports
gamla Lola var mörkblåmetallic. Undantaget var Belmondo-Couragen
som körde i ljusblått med illorangea blixtar. Förklaringen
till likriktningen är att C65:orna leveraras från
Courage i just mörkblåmetallic och att alla sponsorkontrakt
inte är klara ännu. Snabbast i klassen var i alla
fall den fabriksanmälda Couragen med en tid på 3:49.324

Den
mystiska Spinnaker-Dallaran! Observera MG-märket på
nosen. |
Spinnaker
Clandesteam, det mystiska italienska stallet i LMP1,
gjorde sitt första framträdande inför publik
och frågan alla ställde sig var om de gjort sig förtjänta
av sin plats. 4:02.908 är ju inte direkt övertygande...
En av anledningarna till långsamheten ligger i att bilen
är i princip i 2001-spec till skillnad mot Rollcentrebilen
som är helt uppdaterad. Annars kan man ju undra hur länge
motorn kommer att hålla i racet om förarna kör
som de gjorde i testhelgen. Man växlade hela tiden alldeles
för sent så att varvstoppet slog ifrån. Motorn
går för övrigt under MG-flagg enligt den namndeal
MG gjorde med Judd för något år sedan. Även
Nasamax kör med MG-namnet på sin Judd-motor.
Det
gick bättre för Rollcentre-Dallaran
med en tid på 3:40.421, som får ses som godkänd
då man inte satsade på att sätta snabba tider
utan mer på att hitta en bra set-up och att ge Joao Barbosa
en chans att lära känna banan ordentligt. Om Barbosa
kan bli lika snabb på Le Mans som i Sebring så har
vi en stark utmanare till årets best-of-the-rest-titel.
Nasamax
hade en del problem, bl a brakade diffen ihop och växellådan
kärvade, men när den gick såg den ut att ha
bra fart. 3:45.442 blev facit men om man fått fler varv
på sig så hade man nog kunnat kapa ytterligare fem
sekunder. Den nya Judd-motorn fungerade utan problem i alla
fall.
GT-klassen
dominerades inte oväntat av Porscharna
med White Lightnings och Orbits GT3 RSR i täten. Orbit-Porschen
var för övrigt den enda RSR som körde med den
nya sekvensiella växellådan. En utmanare till klassegern
i juni kan bli Thierry Perriers gamla GT3 R som kom på
fjärdeplats i testhelgen. Nu är det i och för
sig en rejält uppdaterad GT3 R men med tanke på hur
pass hårt trimmade och ännu relativt oprövade
RSR-bilarna är så kan den gamle ta hem det genom
tillförlitlighet.
De
två Ferrari 360 i klassen kom in på
5:e och 12:e plats i klassen men i och med att klassen är
såpass tajt tidsmässigt så är de inte
alls uträknade. Tyvärr hoppade Risi Competizione av
årets Le Mans i sista stund vilket var väldigt synd
då de har varit de enda som kunnat utmana Porscharna på
allvar, t ex i Le Mans 2003 då de ledde på natten
innan de var tvungna att bryta.
TVR-bilarna
var mest inriktade på att testa inställningar och
kvala in förare så man tog det ganska lugnt runt
banan. Trots det kapade man nära tre sekunder på
förra årets tid, och det med racedäck och full
tank. Morgan kom sist av alla... Mot slutet
av testet så körde man utan bakvinge efter att ha
varit av banan tidigare. Frågan är bara hur det var
att köra på Mulsannerakan då hela bilen är
rätt droppformad.

Toppfarter:
Registrerade strax före Indianapoliskurvan, uppgifterna
kommer från den franska tidningen Auto Hebdo.
Bil,
nr, hastighet
Dome 16: 335 km/h
Dome 15: 333 km/h
Dallara 7: 331 km/h
Nasamax Judd 14: 330 km/h
Pescarolo Judd 17: 329 km/h
Pescarolo Judd 18: 329 km/h
Dallara 6: 329 km/h
Dome 9: 328 km/h
Audi 5: 326 km/h
Lola Judd 4: 324 km/h
Audi 8: 324 km/h
Lister 19: 319 km/h
Zytek 22: 317 km/h
Ferrari 550 Prodrive 66: 314 km/h
Ferrari 550 Larbre 69: 306 km/h
Ferrari 575 62: 306 km/h
Courage 34: 303 km/h
Lola 32: 303 km/h
Pagani 60: 303 km/h
Courage AER 37: 302 km/h
Corvette 64: 301 km/h
Panoz 11: 300 km/h
Porsche 83: 299 km/h
WR # 24: 294 km/h
Ferrari 360 Modena 92 : 292 km/h
MG-Lola 25: 288 km/h
Morgan 80: 281 km/h
TVR 86: 280 km/h
Lola Caterpillar 10: 266 km/h
RESULTAT