Varje motorsportintresserad människa bör någon gång i livet ha varit på Le Mans! Här är en guide till hur man tar sig dit. Och överlever.

Ny, uppdaterad och korrigerad version 2011-02-18

1. Att ta sig dit
Bil är den bästa och bekvämaste metoden att åka ner. Dels kan man se sig omkring på vägen ner och man slipper passa tider och släpa på packning - och begränsa packningen för den delen. Nackdelen är att det tar tid och förstås att det blir rätt dyrt med bensin- och boendekostnader men man kan ju göra en kombinerad bilsemester/Le Mans-resa. Detta görs naturligtvis bäst med en ball sportbil men vanlig bil går ju lika bra det också. Parkeringen på Le Mans slår alla svenska bilträffar med hästlängder med alltifrån gamla buckliga Twingosar och Peugeot 309 till Aston Martin Zagato och Ferrari Enzo och alla möjliga versioner av Porschar. Se för övrigt till att fylla tanken innan ni lämnar Sverige, bensinen är dyr nere på kontinenten. Och har ni vägarna förbi Luxemburg så är bensinen väldigt billig där också.

En annan resevariant är såklart flyg och hyrbil vilket nog är det bästa alternativet då man sparar tid och pengar men ändå har tillgång till bil. En fin väg att åka om man t ex flyger med Ryanair och landar i Beauvais kan vara att åka väg N31 via Rouen och därifrån ta väg D438 och från Alençon väg D338 ner till Le Mans (N138 är numera uppdelad i D438 och D338, stor skandal att man degraderat en så legendarisk vägsträcka till D-väg!). Lätt att hitta och man slipper stångas på ringlederna runt Paris (men väl med engelsmän...) men den bästa anledningen att åka den vägen är att man då åker på Mulsannerakans nordliga förlängning! Fortsätt söderut från Le Mans, via Mulsannerakan naturligtvis, och du hamnar i Tours som är en trevlig stad vid Loirefloden, väl värd ett besök.

Det jobbigaste sättet att åka till Le Mans är att helt förlita sig till allmänna färdmedel. Kommunikationerna är bra i Frankrike men det krävs flera olika färdsätt för att ta sig ända ut till Le Mans-banan.

Tåget till Le Mans från Paris går från Gare du Montparnasse. Resan tar ungefär en timme med TGV-tåg, snabbtåg alltså. Att ta sig till stationen är enklast med taxi och då kan man få en nätt liten sightseeingtur på köpet. Tunnelbana går såklart bra också men det kan vara lite bökigt om man har en massa packning och den är dessutom lite svår att begripa sig på. Tågbiljett kan bokas i förväg på sncf.fr eller köps på stationen. De flesta i biljettluckan talar engelska. Det verkar inte vara några större problem med fullbokade tåg. Kom ihåg att stämpla biljetten i de små orangea automaterna på stationen innan du kliver på tåget. Missar du det så är biljetten ogiltig och inga undantag görs för ovetande stackars turister. [Jag är inte säker på om detta fortfarande gäller, det var ett tag sedan jag åkte tåg i Frankrike]

En Alfa 164 V6 3.0 är ett utmärkt färdmedel till Le Mans (bilden från resan 2002)

Väl framme i Le Mans så har man några färdalternativ att välja på: buss, taxi, promenad och det nya fina spårvagnsnätet.

Spårvagn: Egentligen är det bara spårvagnen som är det enda vettiga färdmedlet numera då det går fort, lätt och man kommer direkt till banan. Hela linjesträckningen och övrig info finns på setram.fr. De hållplatser som kan vara av intresse för race-resenären är Place de la République som ligger bäst till om man vill se gamla stadskärnan med S:t Julien-katedralen, tågstationen och hållplatsen Glonnières - Centre Sud där en stor Carrefour (typ franska ICA Maxi) ligger. Väldigt praktiskt om man behöver bunkra upp med mat. Slutstation för spårvagnen är Antarès-MM-Arena som ligger vid den nya fotbollstadion innanför Tertre Rouge, alltså en kort promenad från depåområdet. Spårvagnen går dagligen mellan 05.30-01.00.

Vanlig lokalbuss: Egentligen är det ingen större poäng med att åka buss efter att spårvägen blev klar och det är därför inte så konstigt att busslinjerna dragits om en del. Om det någon gång skulle bli nödvändigt att åka buss så är linje 7 mot Cimitière den som kommer närmast banan men det är fortfarande en bra bit att gå.

Förr gick det även specialbussar in till stan under racedagarna men jag vet inte om dom finns kvar längre och jag har svårt att se behovet av dom.

Taxi går bra att åka också och de står parkerade på norra sidan av stationen.

Promenad: Om du av någon anledning istället väljer att gå så räkna med c:a en timmes promenad. Busskurerna brukar ha rätt bra kartor.

Under racet går det gratisbussar till de olika banområdena men jag har aldrig testat dom. Enligt uppgift är de oftast fast i köer. Cykel är bäst i det läget om man har möjlighet att ta med sig det.

Kolla alltid på lemans.org för senaste info om färdmedel.

2. Biljetter
Entrébiljetten kostar 63 euro (2011) och gäller för hela veckans aktiviteter, dvs bägge kvaldagar, fredagens depåvandring, racet och testhelgen (de år det är testhelg alltså). För läktarna krävs speciella biljetter som dessutom tar slut fort, dock kan det gå att få tag på enstaka biljetter ganska nära inpå racet.

OBS!: Se till att inte slarva bort biljetten! Vakterna scannar en streckkod vid både in- och utpassering. Är biljetten borta är det kört.

Parkeringsbiljett behövs om man vill stå någorlunda organiserat, om man inte campar alltså. Om man av någon anledning missar att få tag på en biljett så går det att stå på gatan men räkna med en långpromenad till banan...

Camping: Vill man campa behövs biljett för det också och priserna varierar beroende på område. Har man inte bil med sig så kan man skippa campingbiljett och leta upp ett lagom undanskymt ställe någonstas på campingplatserna. Vakterna går inte omkring och kontrollerar att alla tält har biljett, åtminstone har jag aldrig sett det. För att ta sig in på campingområdena behöver man heller inte visa biljett. Gör detta på egen risk... Mer om camping nedan.

Alla biljetter kan beställas från lemans.org men se till att göra det i god tid då det kan dröja innan man får biljetterna. Entrébiljetten kan köpas på plats i Parc des Expositions en bit väster om huvudentrén (stor rund byggnad benämnd La Rotonde Accueil General på ACO:s kartor). Där kan man även hämta ut beställda biljetter. Räkna dock med att få köa ett tag.

För övrigt, om man är medlem i ACO får man ansenliga rabatter på biljettpriserna samt tillgång till diverse VIP-områden. Dessutom får man lite startlistor och annan memorabilia. Det brukar finnas olika nivåer på medlemskapet men största skillnaden verkar vara mängden prylar man får. Som grädde på moset så har man rätt till en gratis bärgning av bilen om den brakar ihop i Frankrike (detta gäller alla ACO-medlemmar oavsett nivå) och bara det kan vara värt ett medlemskap.

3. Boende
Är man inte ute i god tid så kan det vara svårt att få tag på vettigt boende i närheten av banan. De populäraste campingplatserna brukar ta slut redan till hösten året innnan racet, och hotell brukar kräva en än större framförhållning. Det finns dock undantag. Beausejour-campingen, i höjd med Porschekurvorna, brukar kunna ha biljetter kvar åtminstone fram till onsdagen innan racet.

Husbil, tält, hopkurad under en buske - det finns alla möjligheter

Camping: Är man festsugen så är campingen oslagbar men se upp för fyrverkerier på villovägar. Nackdelen med campandet är väl alla fulla engelsmän (de flesta är dock ganska harmlösa).
Tänk på att det kan vara svårt att få tag på ström för att ladda telefoner och kameror mm. Många har med sig små portabla elkraftverk och har man tur så kan man kanske få låna lite ström till mobilen.

Toalett och dusch finns på campingområdena men standarden kan variera kraftigt. Glöm inte att ta med dasspapper och se till att inte ha för höga krav på hygien även om städningen är hyffsat effektiv men ibland blir trycket för hårt så att säga. Gör lite utflykter till andra campingar runt banan, det kan löna sig. Och tänk på att ge den stickande tanten utanför toan en slant också.

Vilken camping som är bäst beror lite på vad man är ute efter och jag har inte testat så många olika områden så att jag kan ge ett vettigt omdöme. Kolla på olika Le Mans-forum eller googla. En bra plats att börja på för campingomdömen är beermountain.com men tänk på att den är skriven ur ett engelskt perspektiv...

Hotell: Nackdelen med hotell är att man går miste om en del av den speciella stämning som finns på campingen och närheten till banan.
Bortsett från det så kan det vara skönt med ordentligt tak över huvudet och hygieniska faciliteter. Det finns gott om B&B-alternativ i området men se till att boka i god tid, dvs helst ett halvår innan - minst. Men man kan ju ha tur och hitta en avbokning så sena chansningar skadar ju inte.

4. Where to Watch...
Vilken läktare är bäst? Det beror lite på. Läktarna mittemot depån är de mest populära och ger en bra inblick i depåarbetet. Ovanpå depån finns också läktare men för att kunna se nåt av depån så måste man gå ner till nederkanten på läktaren. Dessutom så är det en otroligt hög ljudvolym där då alla motorljud studsar mellan läktare och tak. Öronproppar är ett måste. Min personliga läktarfavorit är annars läktarna vid Fordchikanen. Där har man bra uppsikt över hela Fordchikanen där det ofta händer en hel del då det brukar bli tight om utrymmet i samband med varvningar samt att det är en rätt svår kurvkombination. Som extra bonus så ser man hela depårakan upp till Dunlopkurvan och kan därför följa kampen mellan bilarna en bra bit.

Paganiaction vid Fordchikanen under testhelgen 2004. Bilden är tagen från Maison Blanche-läktaren.

Egentligen så behöver man inte sitta på läktarna för att se ordentligt, jag har aldrig haft läktarbiljett under racet och att Fordchikansläktarna är bra vet jag sedan en testhelg några tillbaka då läktarna var gratis... Jag kan dock se en viss poäng med läktarplats. Det kan vara skönt att få sitta ordentligt i en stol lite då och då, och om det regnar så får man ju tak över huvudet också. Vid målgången så måste man ju dock storma banan och då är det ju fånigt att sitta fast uppe i en läktare.

Bästa platserna: Vid depårakan nedanför läktarna. Med en kikare (även utan) så har man full koll på vad som händer i depån. Tidigare bestod större delen av marken av den karaktäristiska orangea sanden men på senare år har andelen betong blivit utökad. Se upp för glassplitter dock. Storbildsskärm finns precis vid depåutfarten och nere till höger i höjd med läktarens slut. Bra plats att vila sig på framåt småtimmarna. Tänk på att vara på plats i god tid innan start och målgång det det blir rätt tjockt med folk där då.

Dunlopchikanen. Svår och snäv kurvkombination som brukar ge en del snurrningar och grusyra. Det finns en storbildsskärm här också. Den som vill bli omskakad bör ställa sig på Dunlopbron och invänta Corvetterna...

Chapellekurvan. Ombyggnaden av rakan ner mot Esses du Tertre Rouge gjorde att det var ytterligare en plats på banan där bilarna kom längre bort från publiken. Bortsett från det så är det en riktigt trevlig plats att kolla på racet då man ser bilarna ända från Dunlopbron ner till Esses. En favoritplats har blivit på jordbankerna nedanför kurvorna, åt Tertre Rouge till. Det är en fin vy när bilarna kommer ut under Dunlopbron och störtar vidare för bi en. Gör sig bäst i skymningen.

Team Goh-Audin flyger förbi i Tertre Rouge 2004

Tertre Rouge. Väldigt bra plats att spendera en lång tid på. Det är en av de få platser där man kan få en uppfattning av hur det var förr då man kommer bilarna nära och verkligen ser hur fort dom kör. Området har blivit rätt rejält ombyggt på insidan av kurvan pga stadionbyggnaden och spårvägen, borta är de lummiga trädgårdarna. Ett bra tillägg är ändå de nya jordvallarna som ger ett bra bakishäng. Natt och söndagseftermiddag är bra tider för Tertre Rouge.

Mulsannerakan är inte öppen för åskådare men man kan ju alltid försöka ta sig dit även om det inte är att rekommendera. Om man nödvändigtvis måste dit så se till att undvika Gendarmerna och inte utsätta sig för onödiga risker. Det finns en restaurang precis innan första chikanen, jag har aldrig varit där men det lär ska vara riktigt maffigt när bilarna flyger förbi i över 330 km/h och man nästan blåser bort av fartvinden. Sök på Youtube för att få en uppfattning om hur det kan vara.

Mulsannekurvan däremot är öppen för besökare. Att ta sig dit gör man med bil, buss eller genom att lifta. Bra ljudupplevelse när man hör bilarna på Mulsannerakan och i inbromsningen till kurvan för att sedan storma vidare mot...

Indianapolisrakan som numera är lika snabb som Mulsannerakan. Bil/buss eller liftning är det som gäller för att ta sig dit. Åskådarområdet vid mulsannekurvan sträcker sig en bit in på Indyrakan.

Indianapolis/Arnage lär ska vara riktigt bra. Tyvärr har jag aldrig lyckats ta mig dit men det är banans långsammaste parti och fotomöjligheterna ska vara bra. Nattpass rekommenderas enligt dem som varit där.

Porschekurvorna är en riktigt bra åskådarplats, framförallt på natten då man ser lysena komma rusande genom skogen och det är ordentligt mörkt där. Själva poängen med Le Mans, natten, blir mest tydlig där.

Fordchikanen gör sig faktiskt bäst från läktaren då man får bäst översikt. Det är lite väl mycket stängsel ivägen där annars även om det går att komma åt bra platser om man letar lite. Kan dock vara trångt ibland.

5. Mat
Maten kan vara dyr på Le Mans men det finns en stor Carrefour en bit norr om banan och den har blivit mycket enklare att nå tack vare den nya spårvagnslinjen. Nu slipper man stångas med bil. Om man ändå måste äta på banan så finns det bra mat lite överallt. En klassisk maträtt är sandwich americain merguez: En baguette med ett par merguezkorvar, pommes frites, ketchup och asstark dijonsenap. Blir man inte mätt av det så blir man inte mätt av någonting. En lindrigare variant finns om man letar lite där man har skippat pommes fritesen. Denna mat sköljes bäst ner med en kall öl.

Mattillgången framåt småtimmarna är allt annan än god. Av någon anledning har inte restaurangerna och korvmojarna förstått att det är ett 24-timmarsrace utan stänger på natten. Se därför till att ha någon form av frukost tillgänglig.

Tänk på att ha gott om vatten med er då det alltid blir väldigt varmt i Le Mans (om det inte regnar) och man går mycket. Framförallt depåvandringen på fredagen kan bli jobbig om man inte dricker ordentligt då svart asfalt och stekande sol (och öl) är en tung kombination.

6. Vad ska man ha med sig?
Förutom uppenbara grejer som t ex tält, om man campar alltså, så behövs....

Solkräm - jag har glömt det varje gång.
Radio - för att kunna lyssna på Radio Le Mans fantastiska sändningar på 91,2 fm. Håll koll på radiolemans.com för sändningstider. Där finns även tidigare race att ladda ner.
Kikare - inte nödvändigt kanske men det kan vara kul att se vad de har för sig lite mer i detalj i depåerna.
Tidtagarur - väldigt bra att ha för att klocka varvtider eller avstånd mellan bilarna.
Öronproppar - 24 timmar raceljud kan bli lite påfrestande för öronen, bilarna låter alltid mycket mer än man minns från förra året. Om man har läktarplats vid depårakan så är det nödvändigt då allt låter tio gånger värre uppe på läktaren när allt ljud studsar omkring mellan banan och läktartaken.
Kartor - över banan och campingplatserna kan vara bra att ha till hands. Speciellt om man ska ge sig ut på expedition...
Batterier - till kamera, radio och telefon och allt annat.
Toapapper - Finns på de flesta toaletterna men ibland saknas det och då kan det bli jobbigt.
Handduk - om man har tänkt sig att duscha.
Kamera - Zoom är mindre viktigt än att den är snabb. Visserligen ett mindre problem numera jämfört med i digitalkamerans barndom. Bra ljuskänslighet är ett plus också.
Fällstege/fällstol - de riktiga fotorävarna har med sig en liten hopfällbar stege så att de kan sträcka sig över stängslet. Stol är väldigt skönt att ha med sig, om man orkar släpa på den vill säga, så att man kan sitta ordentligt.
Startlista osv - så man kan se vem som kör vad.
Bra skor - man går många många kilometer så ett par foträta skor, som dessutom är oömtåliga, är att föredra.

Åsså var det ju biljetterna!

Glöm inte radion!

7. Essais Préliminaires

Porsche mot Ferrari i depågatan på väg till besiktningen under testhelgen 2004.

Är det inte nog med en veckas Le Mans i juni så finns en chans att tjuvstarta. En officiell testdag anordnas för alla stall som blivit inbjudna till 24-timmarsracet, inklusive reserver, där de får chansen att testa bilarna ordentligt på den fulla bansträckningen. Dessutom besiktigas bilarna grundligt under två dagar innan själva testracet.

Testracet är mer som kvalen och kanske inte att betrakta som en tävling även om tidtagning görs som vanligt. Det bästa med testhelgen är annars besiktningen. Tänk er en depåvandring av samma slag som den på fredagen innan det riktiga loppet fast tusen gånger bättre! Varje bil ska ju som sagt besiktigas och kön till den är längst upp i depårakan. Där står tre-fyra bilar åt gången, utan avspärrningar eller vakter, och man kan verkligen detaljstudera dem. Utmärkta fototillfällen med andra ord.

Alla läktare, parkeringar och campingområden brukar vara gratis och entrékostnaden ingår dessutom i huvudbiljetten till 24-timmarsloppet (dock osäker på hur det är med det inför 2011).

Testhelgen har inte körts på några år för att sänka kostnaderna för stallen men i år (2011) gör den efterlängtad comeback. Om det blir samma upplägg som tidigare vet jag inte men man kan ju hoppas. För en racerbilsnörd är det mumma!

Men....

Le Mans Survival Guide - Stuck at home Edition

Ibland kan det vara så illa att man inte kan åka ner till världens ballaste race men det finns medel för att hålla ångesten stången. Tack vare internet och TV så är det inga problem att följa tävlingen minutiöst. Eurosport sänder numera "flag-to-flag" bortsett från reklam stupikvarten. Radio Le Mans sänder över nätet så man slipper lyssna på okunniga kommentatorer (gäller dock inte Tony Ring som är toppen!). Ibland kan man hitta streamar på nätet helt utan kommentatorer och då är det bara att vrida upp volymen!

Om man vill följa specifika stall så är möjligheterna enorma nu för tiden, en del stall sänder t o m radiotrafiken mellan depå och bil på nätet. Livetiming och liknande finns på flera håll och Twitter och liknande gör att man har bra mycket bättre koll på tävlingens utveckling än om man vore på plats.

Så långt möjligheterna att följa racet hemifrån. Stämningen då? För att få den rätta stämningen så bör man bunkra upp rejält med merguezkorv, baguette och öl, helst Heineken, Amstel eller Kronenbourg 1664 då det är de sorterna som säljs på plats. Lite bubbel skadar inte heller. Korven skall stekas hårt, helst lätt svartbränd, läggas i baguette och dränkas i stark dijonsenap och ketchup. Den extremt hungrige proppar i en massa pommes frites i baguetten också, enligt punkt fem ovan. För att variera kosthållningen under helgen så kan man exempelvis göra kyckling- och äggbaguette. Korrekt tillredning för att få den rätta smaken och känslan i magen är att lägga den i solen en förmiddag. Kaffe som smakar fimp (espresso?) är bra för den rätta känslan också.

Som extra stämningshöjare kan man gå ut och sparka upp en massa damm och andas in, ta av avgasröret på bilen och tokgasa i 24 timmar samt referera loppet på franska i megafon. Tänk på att tala med tjocka "L" och uttala Bentley "Böntöleeey".

Om man följer dessa tips så borde det gå att överleva. För man kan alltid åka ner nästa år.

Johan Söderberg