Varje motorsportintresserad människa bör någon gång i livet ha varit på Le Mans! Här är en guide till hur man tar sig dit - och överlever. Senaste uppdatering 2005-06-09 med justeringar 2007-08-03. Observera att denna text har ett par år på nacken så vissa detaljer kan vara felaktiga.

1. Att ta sig dit

En Alfa 164 V6 3.0 är ett utmärkt färdmedel till Le Mans

Bil är den bästa och bekvämaste metoden att åka ner. Dels kan man se sig omkring på vägen ner och man slipper passa tider och släpa på packning - och begränsa packningen för den delen. Nackdelen är att det tar tid och förstås att det blir rätt dyrt med bensin- och boendekostnader men man kan ju göra en kombinerad bilsemester/Le Mans-resa. Detta görs naturligtvis bäst med en ball sportbil men vanlig bil går ju i nödfall också. Parkeringen på Le Mans slår alla svenska bilträffar med hästlängder med alltifrån gamla buckliga Twingosar och Peugeot 309 till Aston Martin Zagato och Ferrari Enzo och alla möjliga versioner av Porschar.

En annan resevariant är såklart flyg och hyrbil vilket nog är det bästa alternativet då man sparar tid och pengar men ändå har tillgång till bil. En fin väg att åka om man t ex flyger med Ryanair och landar i Beauvais kan vara att åka väg N31 via Rouen och därifrån ta väg N138 ner till Le Mans. Lätt att hitta och man slipper stångas på ringlederna runt Paris (men väl med engelsmän...) men den bästa anledningen att åka den vägen är att man då åker på Mulsannerakans nordliga förlängning! Fortsätt söderut från Le Mans, via Mulsannerakan naturligtvis, och du hamnar i Tours som är en trevlig stad vid Loirefloden.

Det jobbigaste sättet att åka till Le Mans är att helt förlita sig till allmänna färdmedel. Kommunikationerna är bra i Frankrike men det krävs flera olika färdsätt för att ta sig ända ut till Le Mans-banan.

Tåget till Le Mans från Paris går från Gare du Montparnasse. Resan tar ungefär en timme med TGV-tåg, snabbtåg alltså. Att ta sig till stationen är enklast med taxi och då kan man få en nätt liten sightseeingtur på köpet. Tunnelbana går såklart bra också men det kan vara lite bökigt om man har en massa packning. Tågbiljett kan bokas i förväg på sncf.fr eller köps på stationen. De flesta i biljettluckan talar engelska. Det verkar inte vara några större problem med fullbokade tåg. Kom ihåg att stämpla biljetten i de små orangea automaterna på stationen innan du kliver på tåget. Missar du det så är biljetten ogiltig och inga undantag görs för ovetande stackars turister.

Väl framme i Le Mans så har man tre färdalternativ att välja på: buss, taxi eller promenad.

Buss: Under raceveckan går det specialbuss från den norra sidan av stationen direkt till banan. Hållplatsen är väl skyltad så att hitta den ska inte vara några problem. Bussen går fr o m onsdagen innan tävlingen till söndagskvällen.

Vanlig lokalbuss: Om du kommer tidigare än kvaldagarna (eller åker ner till testhelgen) så är det den vanliga lokalbussen som gäller. När du kliver av tåget så går du mot den södra utgången (norra går bra också men tänk på att gå åt höger från utgången istället...), ute på gatan tar du vänster och går gatan ner längs med spåren tills du kommer fram till en viadukt över en större gata, jag har för mig att det är andra eller tredje viadukten. Där ligger busshållplatsen, som för övrigt heter just 'Viaduc'. Bussen ut till banan är linje 6 mot Cimitière och bli inte förvirrad när den snurrar omkring väldigt mycket. Lämplig hållplats att kliva av på är vid ändhållplatsen, be busschauffören att säga till om du är osäker. Nu återstår en promenad på 10-15 minuter till banentrén. Gå längs väg D139 söderut, passera bl a en idrottsplats till höger om vägen. Ganska snart ser du de röda pylonerna vid entrén. Busskurerna är försedda med väldigt bra kartor så att hitta är inte något problem.

Taxi går bra att åka också och de står parkerade på norra sidan av stationen. Räkna dock med att det kostar c:a 15 euro.

Promenad: Om du av någon anledning istället väljer att gå så räkna med c:a en timmes promenad. Återigen så är kartorna på busskurerna till god hjälp.

2. Biljetter

Entrébiljetten kostar 60 euro och gäller för bägge kvaldagar, fredagens depåvandring, racet och testhelgen. För läktarna krävs speciella biljetter som dessutom tar slut ganska fort, dock kan det gå att få tag på enstaka biljetter ganska nära inpå racet.

OBS!: Kom för bövelen ihåg att ta emot den lilla grön-orangea lappen som funktionärerna delar ut när du går ut från banområdet, annars kommer du inte in igen! Varför man inte kör med armband á la rockfestival på Le Mans är en stor gåta.

Parkeringsbiljett behövs om man vill stå någorlunda organiserat, om man inte campar alltså. Om man av någon anledning missar att få tag på en biljett så går det att stå på gatan men räkna med en långpromenad till banan...

Camping: Vill man campa behövs biljett för det också och priserna varierar beroende på område. Har man inte bil med sig så kan man skippa campingbiljett och leta upp ett lagom undanskymt ställe någonstas på campingplatserna. Vakterna går inte direkt omkring och kontrollerar att alla tält har biljett. För att ta sig in på campingområdena behöver man heller inte visa biljett. Gör detta på egen risk...

Alla biljetter kan beställas från lemans.org men se till att göra det i god tid då det kan dröja innan man får biljetterna. Entrébiljetten kan köpas på plats i entrén när man kommer fram, det är ingen risk att det blir fullt men man kan få köa ett tag. Om man är medlem i ACO får man ansenliga rabatter på biljettpriserna samt tillgång till ACO-läktaren (kräver dock biljett) mittemot depån och några VIP-områden. Dessutom får man lite startlistor och annan memorabilia, väljer man 'collector'-varianten så får man en DVD och årsboken också. Som grädde på moset så har man rätt till en gratis bärgning av bilen om den brakar ihop i Frankrike (detta gäller alla ACO-medlemmar).

3. Boende

Är man inte ute i god tid så kan det vara svårt att få tag på vettigt boende i närheten av banan. De populäraste campingplatserna brukar ta slut redan i september året innnan racet, och hotell brukar kräva en än större framförhållning.

Dessa engelsmän... I en rondell i närheten av Houx Annexe-campingen står folk beväpnade med vattenpistoler och skjuter på allt som rör sig.

Camping: Är man festsugen så är campingen oslagbar men se upp för fyrverkerier på villovägar. Nackdelen med campandet är väl alla fulla engelsmän (de flesta är dock ganska harmlösa).
Tänk på att det kan vara svårt att få tag på ström för att ladda telefoner och kameror mm. Många har med sig små portabla elkraftverk och har man tur så kan man kanske få låna lite ström till mobilen... Toalett och dusch finns på campingområdena men standarden kan variera kraftigt. Glöm inte att ta med dasspapper och se till att inte ha för höga krav på hygien. Och tänk på att ge den stickande tanten utanför toan en slant också.

Hotell: Nackdelen med hotell är att man går miste om en del av den speciella stämning som finns på campingen och närheten till banan.
Bortsett från det så kan det vara skönt med ordentligt tak över huvudet och hygieniska faciliteter. Se till att boka i god tid, dvs helst ett halvår innan. Man kan ju ha tur och hitta en avbokning så sena chansningar lönar sig. Hotellbokning på finns bl a på lemans.org.

4. Where to Watch...

Vilken läktare är bäst? Det beror lite på. Läktarna mittemot depån är de mest populära och ger en bra inblick i depåarbetet. Ovanpå depån finns också läktare men för att kunna se nåt av depån så måste man gå ner till nederkanten på läktaren. Dessutom så är det en otroligt hög ljudvolym där då alla motorljud studsar mellan läktare och tak. Öronproppar är ett måste. Min personliga läktarfavorit är annars Maison Blanche-läktaren. Där har man bra uppsikt över hela Fordchikanen där det ofta händer en hel del då det brukar bli tight om utrymmet i samband med varvningar. Som extra bonus så ser man hela depårakan upp till Dunlupkurvan och kan därför följa kampen mellan bilarna en bra bit.

Paganiaction vid Fordchikanen under testhelgen. Bilden är tagen från Maison Blanche-läktaren.

Egentligen så behöver man inte sitta på läktarna för att se ordentligt, jag har aldrig haft läktarbiljett under racet (läktaromdömet bygger på observationer från testhelgen då läktarna är gratis). Men det kan vara skönt att få sitta ordentligt i en stol lite då och då, och om det regnar så får man ju tak över huvudet också. Vid målgången så måste man ju dock storma banan och då är det ju fånigt att sitta fast uppe i en läktare.

Bästa platserna: Vid depårakan nedanför läktarna. Med en kikare (även utan) så har man full koll på vad som händer i depån. Även om större delen av marken består av en karaktäristisk orange sand så finns det betong på en del av området. Storbildsskärm finns precis vid depåutfarten. Bra plats att vila sig på framåt småtimmarna.

Dunlopchikanen. Många bilar brukar snurra av här då det är en rätt snäv kurva. Det finns en storbildsskärm här också. Den som vill bli omskakad bör ställa sig på Dunlopbron och invänta Corvetterna...

Nya dunlopkurvan/Chapelle (eller vad den nu heter). Ombyggnaden av rakan ner mot Esses du Tertre Rouge gjorde att det var ytterligare en plats på banan där bilarna kom längre bort från publiken. Bortsett från det så är det en riktigt trevlig plats att kolla på racet då man ser bilarna ända från Dunlopbron ner till Esses. Bra högfartskurva med rafflande omkörningar.

Team Goh-Audin flyger förbi i Tertre Rouge

Tertre Rouge Absolut bästa platsen att spendera en stor del av racet på. Man kommer riktigt nära bilarna och får en rejäl fartkänsla då bilarna tar sista kurvan ut på Mulsannerakan. Man kan följa bilarna på ljudet (framförallt Porscharna som låter värst/högst) hela vägen till andra chikanen om det är gles trafik. Undvik att stå vid 100-metersskylten om du är rädd om öronen då det är därikring de flesta bilarna börjar bromsa - det smäller rätt rejält vid nerväxlingarna... (Kurvan är ombyggd till racet 2007, dvs efter att denna text skrevs så jag vet inte hur den är numera men den verkar ha behållit något av den forna karaktären)

Mulsannerakan är inte öppen för åskådare men man kan ju alltid försöka ta sig dit även om det inte är att rekommendera. Om man nödvändigtvis måste dit så se till att undvika Gendarmerna och inte utsätta sig för onödiga risker. Det finns en restaurang precis innan första chikanen, jag har aldrig varit där men det lär ska vara riktigt maffigt när bilarna flyger förbi i över 330 km/h och man nästan blåser bort av fartvinden.

Mulsannekurvan däremot är öppen för besökare. Att ta sig dit gör man med bil, buss eller genom att lifta. Bra ljudupplevelse när man hör bilarna på Mulsannerakan och i inbromsningen till kurvan för att sedan storma vidare mot...

Indianapolisrakan som numera är lika snabb som Mulsannerakan. Bil/buss eller liftning är det som gäller för att ta sig dit. Åskådarområdet vid mulsannekurvan sträcker sig en bit in på Indyrakan.

Indianapolis/Arnage lär ska vara riktigt bra. Tyvärr har jag aldrig lyckats ta mig dit men det är banans långsammaste parti och fotomöjligheterna ska vara bra. Nattpass rekommenderas enligt dem som varit där.

Porschekurvorna kan vara lite svåra att komma åt men banans mest tekniska del brukar vara underhållande att se. Går att komma åt från campingområdena.

Fordchikanen gör sig faktiskt bäst från läktaren då man får bäst översikt, det är lite väl mycket stängsel ivägen där annars.

5. Mat

Maten kan vara dyr på Le Mans men har man tillgång till bil så är det inte så långt till en enorm matstormarknad i närheten av banan. Om man ändå måste äta på banan så finns det bra mat lite överallt. En klassisk maträtt är sandwich americain merguez: En baguette med merguezkorv, pommes frites, ketchup och asstark dijonsenap. Blir man inte mätt av det så blir man inte mätt av någonting... En lindrigare - och godare - variant finns bl a vid Tertre Rouge där man har skippat pommes friten. Priset i Tertre Rouge var 5 euro (2004) och det är ju överkomligt. Denna mat sköljes bäst ner med en kall öl.

Tänk på att ha gott om vatten med er då det alltid blir väldigt varmt i Le Mans (om det inte regnar) och man går mycket. Framförallt depåvandringen på fredagen kan bli jobbig om man inte dricker ordentligt då svart asfalt och stekande sol är en tung kombination.

6. Vad ska man ha med sig?

Förutom uppenbara grejer som t ex tält, om man campar alltså, så behövs....

Solkräm - jag har glömt det varje gång....
Radio - för att kunna lyssna på Radio Le Mans fantastiska sändningar på 91,2 fm. De brukar börja sända vid 12:00 på onsdagen och håller på fram till söndagskvällen.
Kikare - inte nödvändigt kanske men det kan vara kul att se vad de har för sig i depåerna.
Tidtagarur - väldigt bra att ha för att klocka varvtider eller avstånd mellan bilarna.
Öronproppar - 24 timmar raceljud kan bli lite påfrestande för öronen, bilarna låter alltid mycket mer än man minns från förra året. Om man har läktarplats vid depårakan så är det nödvändigt då allt låter tio gånger värre uppe på läktaren när allt ljud studsar omkring mellan banan och läktartaken.
Kartor - över banan och campingplatserna kan vara bra att ha till hands. Speciellt om man ska ge sig ut på expedition...
Batterier - till kamera, radio och telefon och allt annat.
Toapapper - Finns på de flesta toaletterna men ibland saknas det och då kan det bli jobbigt.
Handduk - om man har tänkt sig att duscha.
Kamera - en bra med ordentligt zoom. Jag har använt en vanlig kompaktkamera när jag tagit bilderna till N138.COM så det går att få till ok bilder men se till så att kameran verkligen tar bilden när man trycker på avtryckaren annars är risken överhängande att man missar bilen...
Fällstege/fällstol - de riktiga fotorävarna har med sig en liten hopfällbar stege så att de kan sträcka sig över stängslet. Stol kan vara väldigt skönt att ha med sig, om man orkar släpa på den vill säga, så att man kan sitta ordentligt.
Startlista och hjälmlista - så man kan se vem som kör vad.
Bra skor - man går många många kilometer så ett par foträta skor, som dessutom är oömtåliga, är att föredra.

Åsså var det ju biljetterna...

7. Essais Préliminaires

Porsche mot Ferrari i depågatan på väg till besiktningen under testhelgen 2004.

Är det inte nog med en veckas Le Mans i juni så finns en chans att tjuvstarta. En officiell testdag anordnas för alla stall som blivit inbjudna till 24-timmarsracet, inklusive reserver, där de får chansen att testa bilarna ordentligt på den fulla bansträckningen. Dessutom besiktigas bilarna grundligt i två dagar innan själva testracet. Sedan 2005 är testhelgen flyttad till helgen två veckor innan själva racet, tidigare var det helgen runt månadsskiftet april-maj som gällde. Racet är uppdelat i två omgångar om fyra timmar vardera på söndagen med start kl 9 och bara det kan vara tillräckligt för att motivera en resa men det bästa med testhelgen är annars besiktningen på fredagen och lördagen. Tänk er en depåvandring av samma slag som den på fredagen innan det riktiga loppet fast tusen gånger bättre! Varje bil ska ju som sagt besiktigas och kön till den är längst upp i depårakan. Där står tre-fyra bilar åt gången, utan avspärrningar eller vakter, och man kan verkligen detaljstudera dem. Utmärkta fototillfällen med andra ord. Alla läktare, parkeringar och campingområden (förutom P16 som ligger på innerområdet av banan) är gratis och entrékostnaden ingår dessutom i huvudbiljetten till 24-timmarsloppet.

Men....

Om man av någon anledning inte kan åka ner till Le Mans så finns det alternativ. Eurosport sände tidigare år men har nu blivit av med kontraktet, på gott och ont, till MotorsTV. Fördelen är att MotorsTV sänder hela loppet utan avbrott samt kval och annat, nackdlen är att det inte är lika lätt att få tag på kanalen. Den ingår dock numera i com hems utbud. Kommentatorerna är kunniga och underhållande men ibland behöver man komplettera med Radio Le Mans som även sänder över nätet på radiolemans.com.

För att få den där rätta Le Mans-känslan så kan man göra sin egen "Sandwich Merguez" såsom den är beskriven under punkt fem. Scan har en Merguezvariant som smakar riktigt bra men tänk på att steka korven ordentligt, det ska vara en lätt knaprig yta (i princip svartbränd alltså...) för att få till den rätta smaken. Kombinera detta med olika motorsportsiter som direktrapporterar (t ex så har lemans.org livetiming, både allmän och individuell för varje bil) och radiolemans.com så kan man kanske överleva. För man kan ju alltid åka ner nästa år.