
Unna
dig en Le Mans-bil!
Det
finns många sätt att få känna sig
som en riktig sportvagnsförare. Det bästa är ju
naturligtvis att ta racinglicens, börja köra Radical
eller motsvarande, arbeta sig upp till FIA GT/ALMS/LMS via nationella
GT-mästerskap, fixa rätt kontakter och till slut få
en styrning i en bil på Le Mans. Men som ni märker
så är det varken enkelt eller billigt. Och har man
inte kört Go-Cart sedan treårsåldern så
är det väl inte till att tänka på...
Däremot
finns det ju rätt många bilar som har körts på
Le Mans, eller i alla fall har delar från Le Mans-bilar.
Om man är stadd i kassan så kan man såklart köpa
sig en homologeringsspecialare i stil med Porsche 996 GT3, eller
varför inte en GT1:a.
McLaren F1 GTR har dessutom vunnit totalt och Mercedes CLK GTR
flugit högst. Problemet med GT1:orna är att de kostar
minst 5-6 miljoner om de ens går att få tag på.
Den som är intresserad av sådana här bilar kan
göra ett besök hos Auto
Salon Singen.
Annars
finns det alternativ som faktiskt går att få tag på
utan att bli ruinerad. Här följer sålunda en liten
genomgång av olika gatbilar som körts på Le Mans
eller har Le Mans-teknik i sig. De bilar som beskrivs här
är bara ett första litet urval av alla de bilar som
har Le Mans-anknytning.
Det
är inte tänkt att den här texten ska fungera som
en komplett köpguide utan snarare som en inspirationskälla
för framtida bilköp och visa att det finns roligare
alternativ till den där Volvon*, eller vad det nu kan vara,
som alla andra ändå har.
Vad
är väl bättre än att börja en
genomgång av det här slaget med Porsche? I stort sett
varenda Porschemodell har körts på Le Mans i en eller
annan form. Men man behöver inte köpa en 917, 956 eller
935 för att få sig en bit Le Mans-historia. Nej, det
finns många prisvärda alternativ att välja bland
som dessutom fungerar utmärkt i vanlig vardagstrafik.
911:an har i alla generationer haft en RS-version
som skördat många framgångar i olika GT-klasser.
Carrera RS 2.7 från 1973 är väl den mest legendariska
av dem alla men de säljs för hutlösa priser och
har en förmåga bli mer investeringsobjekt än bilar
som används.
Misströsta
inte för det. En standard-911 är minst lika rolig att
köra och är fullproppad med delar från diverse
racerbilar. T ex växellådan av typ 915 är baserad
på 908:ans låda, bromsarna på Turbon kommer
från 917 osv men det är framförallt motorn som
har utprovats rejält på Le Mans.
I
princip alla Porsches tävlingsmotorer har hittills varit
mer eller mindre luftkylda boxermotorer. Många
har varit både åtta- och tolvcylindriga men merparten
har haft sex cylindrar och de har alla sina rötter i 911-motorn.
Eller tvärtom, utvecklingen av tävlingsmotorerna kom
ofta 911:an till del.
En
911 kan kosta allt från 90000:- till en miljon beroende
på version och år. De rimligaste versionerna, sett
till prisvärdhet, lättskötthet och prestanda, är
911SC och Carrera 3.2 från 1978-89. Bägge har Turbons
motor (utan turbo såklart) och är därigenom i
rakt nedstigande led släkt med bl a 934, 70-talets GT3 RS.
Det
fina med t ex en 911SC är att de går utmärkt att
ha som bruksbil varje dag. Vintertid kan det bli lite väl
spännande med 60% av vikten över bakhjulen men tar man
det bara försiktigt så brukar det gå vägen.
Björn
Waldegård bevisade det om inte annat när han vann det
isiga Monte Carlo-rallyt två gånger i början
på 70-talet. Det som sätter stopp för vinterkörning
är väl annars mest vägsaltet. Även om alla
911:or är helgalvade från 1976 så rostar de ändå.
Svansigheten
kan vara lite påfrestande ibland. Det tar ett tag innan
man lär sig känna igen tecknen på att baken är
på väg ut och kom ihåg det gamla Porschemantrat
'slow in - fast out' i kurvorna.
Rimliga
priser är väl c:a 100000-140000:- för en 911SC
och c:a 160000-220000:- för en Carrera 3.2 beroende på
årsmodell. Inte mer än vad man får ge för
en nyare Volvo alltså och med den fördelen att värdet
snarare stiger efterhand än sjunker bara man ser till att
följa serviceschemat.
Äldre
911:or är väl dyra i förhållande till bruksmöjlighet
även om prisläget är i princip detsamma som för
de senare modellerna. Största nackdelen är att de är
just äldre med allt vad det innebär och saknar det rostskydd
som kom 1976 då alla bilar helgalvades. För den skull
ska man inte undvika de tidigare 911:orna. Kombinationen 2.2-liters
boxersexa i en drygt 1000 kg lätt bil bör ej underskattas
Undvik
däremot 2.7-litersmodellerna från 1974-76 som dras
med en alltför klen motor i efterdyningarna av oljekrisen
och som dessutom inte är helt tillförlitliga. Undantaget
är Carrera 2.7 från 1974 som har samma motor på
210 hk och teknik som svindyra Carrera RS till bråkdelen
av RS:ns pris. USA-importer ska man också se upp med. Dels
är de genomgående svagare (pga katalysatorer) och framför
allt 2.7:orna var extra känsliga i motorn.
Är
911:an för dyr finns två andra alternativ för
en rimlig penning: 914 och 924. Bägge bilar är baserade
på VW-teknik (=billiga i underhåll) och är mer
eller mindre ansedda av vissa att inte vara äkta Porschar.
Men
de som tycker så har kanske inte tänkt på att
bägge bilarna körts med framgång på Le mans.
Lustigt nog lyckades bägge knipa åt sig sjätteplatsen
totalt de år de var med, 1970 respektive 1980.
914
är en klassisk (bortsett från formen...) mittmotorsportare
med plats för två och targatak. Bilen byggdes i samarbete
med VW och har därmed gott om VW-detaljer i sig.
Om
man vill vara strikt Le Mans-mässig så ska man välja
den sexcylindriga versionen 914-6 som har en tvåliters 911-motor
i sig och bättre bromsar.
Annars
går det lika bra med en vanlig 914-4 som har bubblabaserade
boxerfyror på 1700-2000 cc. Då tappar man ju visserligen
Le Mans-anknytningen i motorn men resten av bilen är ändå
i grunden densamma.
Enda
smolket i bägaren är att 914-4 börjar stiga i pris.
Från att ha varit en kul uddabil för c:a 10000-15000:-
börjar det numera bli svårt att hitta någon under
40000:-. 914-6 var ovanlig redan som ny och betingar priser på
närmare 100000:-, ibland mer.
924
däremot är fortfarande ansedd av många som mer
VW (OK då, Audi om man ska vara petig. Se nedan.) än
Porsche och det är inte helt fel. Bilen ritades av Porsche
för VAG men oljekrisen 1973 gjorde att VAG tackade nej. Istället
tog Porsche hand om modellen själva och gjorde succé.
Motorn kommer från Audi 100 och utvecklades på 60-talet
då Auto-Union/Audi ägdes av Mercedes. Det är en
vattenkyld rak fyra på två liter som även har
tjänstgjort i VW:s lätta lastbil LT31.
Le
Mans-kännarens val av 924 blir turbomodellen. Det är
den som är närmast i specifikationen den bil som kom
sexa 1980. Fast inte riktigt ändå. Det fanns nämligen
en specialversion av 924 kallad Carrera GT med former som skulle
komma igen i den senare 944:an men den är väldigt ovanlig
och såldes aldrig i Sverige.
Nu
spelar det inte så stor roll då det är i grunden
samma motor i alla 924:or (inte i den senare 924S däremot,
fast det är en annan historia). Bästa och billigaste
alternativet blir således en vanlig 924 från 1980
och framåt då karossen var helgalvad. Tillgången
på dessa bilar är mycket god och för c:a 20000:-
kan man hitta en i sjysst skick, 30000:- ger en bil i bra skick.
Den modige chansar och lägger 10000:- och hoppas att den
startar...
Turbon
är inte så mycket dyrare, kanske tiotusen extra, och
har 175 hk, mot den vanligas 125 hk, men billig sportbil med turbo
är en kombination som sällan brukar överleva en
gasglad ungdom särskilt bra. Se upp för blårök
med andra ord.
Mer information finns hos Porscheklubben.
ALFA
ROMEO
När man säger Alfa Romeo i samma andetag
som Le Mans tänker kanske de flesta på trettiotalet
då Alfa hade sin storhetstid på Le Mans med fyra segrar
och bilar som 8C 2300. Men Alfa har kört i toppklasserna
efter det.
I
slutet av sextiotalet och en bit in på sjuttiotalet var
T33 en kraft att räkna med. Tyvärr lyckades man aldrig
vinna på Le Mans men en fjärdeplats som bäst är
inte fy skam.
Den
som vill ha en Alfa med Le Mans-anor bör titta närmare
på Montreal.
Denna ganska märkliga bil visades som konceptbil på
bilsalongen i Montreal 1967 (därav namnet) och blev en sådan
publiksuccé att Alfa beslöt tillverka den.
Montreal
är en av få bilar som knappt förändrats någonting
i formen på väg från konceptbil till produktionsbil.
Trots den uppseendeväckande designen så är det
motorn som är mest intressant. Den kommer nämligen direkt
från tävlingsbilen T33!
Motorn
är en V8 på 2.6 liter med dubbla överliggande
kamaxlar och mekanisk insprutning. Effekten ligger på c:a
200 hk och i en bil med en tomvikt på 1130 kg så finns
alla förutsättningar för bra prestanda. Dessutom
sägs motorn vara ganska lätt att trimma. Bästa
sättet är att byta ut den lite darriga insprutningen
mot mer lätthanterliga förgasare.
Montreal
är en ganska ovanlig bil som bara byggdes i 3925 exemplar
mellan 1970-77 och prisbilden kan variera stort men det har funnits
några till salu i Sverige för runt 100-200000:- och
den är därmed ett intressant alternativ till en 911:a.
Och
då får man förutom ytterligare två cylindrar
ett stycke designhistoria från 70-talet på köpet.
Med andra ord: Köp! (Nu kommer vänner av förnuft
att raskt påpeka att en Montreal är ett perfekt recept
på ekonomisk ruin med sina enorma servicekostnader och närmast
obefintliga tillgång på reservdelar. Men hur kul är
det att vara förnuftig? Som sagt, köp!
SAAB
Vadå
Saab? På Le Mans?! Jovisst! 1959 startade två
stycken Saab 93B det berömda 24-timmarsloppet och den ena
av dem, bil nr 44 med Sture Nottorp och Gunnar Bengtsson bakom
ratten, tog sig imål 24 timmar och 232 varv senare. Och
det på En 12:e plats totalt! Visserligen kom bara 13 bilar
imål det året men det är ändå en bedrift.
93B
Motorn i en Saab 93 är en trecylindrig tvåtaktare på
748 cc. I standardutförande utvecklar den c:a 34 hk och driver
på framhjulen via en trestegad växellåda med
rattspak.
Le
Mans-versionen skrämdes upp till 65 hk vid 6700 rpm, bestyckades
med en fyrväxlad låda (en prototyp till den som skulle
komma i Saab 95-96) och en bensintank på 98 liter klämdes
in. Detta tillsammans med en rad andra förbättringar
gjorde att bilen toppade 170 km/h, snittade som bäst 137
km/h runt banan och drog runt två liter oljeblandad bensin
per mil. Fartangivelserna gör en dock misstänksam mot
att effektsiffrorna är satta lite i underkant.
Saab
93 byggdes 1955-60 och är inte alltför svår att
få tag på. Priserna kan skifta stort men 20000-30000:-
är inte ovanligt för en körklar bil. Objekt ska
vara bra mycket billigare. Som
bäst är bilen 1957 och framåt då den delade
vindrutan har ersatts av en hel ruta och riktiga blinkers är
standard.
Den
som vill ha en så Le Mans-mässig bil som möjligt
satsar naturligtvis på en -59:a och sätter i en fyrväxlad
låda. En inte alltför bökig operation då
fästena är desamma, kom ihåg att byta rattstång
och växelspak också. Att sedan trimma motorn är
inte så svårt det heller, ta reda på hur hos
Svenska Saabklubben.
Den
andra 93:an var en GT750,
en specialversion med 55 hk och sportstolar, anmäld av engelsmannen
Steve Hurrel. Tyvärr bröt den efter 5 timmar pga motorras.
GT750
är ju ett trevligt alternativ men det finns knappt några
bilar kvar och de som trots allt finns betingar fantasipriser.
(För mer info om 93 GT750 hänvisas till en toppentråd
i Saabklubbens forum. Sök på GT750.)
Vill
man ha en lite nyare bil så kan man slå till på
en 96 V4 som i grunden
är samma bil men med den skillnaden att den har en fyrcylindrig
fyrtaktsmotor i V-form och byggdes fram till 1980. Det intressanta
i det här sammanhanget är att växellådan
i 96:an är samma som Le Mans-lådan. Visst har förändringar
gjorts genom åren men grunden är ändå densamma.
Man kan få tag på bra V4:or för
några ynka tusenlappar. Nackdelen med V4:an är att
den kan kännas lite framtung så en tvåtaktare
kan vara att föredra då det skiljer uppåt 40
kg i motorvikt. Kruxet då blir ju såklart en viss
tveksamhet ur miljösynpunkt och att det är svårare
att hitta bra bilar till rimliga priser.
PEUGEOT
Peugeot
har under senare år mest haft stora rallyframgångar
på sitt samvete men Le Mans-inslagen finns likväl.
1992-93 vann man totalt med 905B, mer en täckt F1:a än
sportvagnsprototyp med 3.5L V10 och ohygglig downforce. 2007 gjorde
man storstilad come back på Le Mans med sin nya 908
coupé bestyckad med en brottarstark V12-diesel men man
har varit mer eller mindre inblandade i Le Mans under åren
däremellan i och med att deras motorer använts av bl
a Henri Pescarolo och WR.
Under
våren 2003 släppte Peugeot en liten specialversion
av sitt slagskepp 607 med samma motorspecifikation som Henri Pescarolos
C60, dock nertrimmad från 600 hk till c:a 400 hk, kallad
607 Pescarolo som en hyllning till den gamle Le Mans-legenden.
Men
man behöver inte köpa specialversioner för att
få ta del av äkta Le Mans-teknik. Köp en ny, eller
lätt begagnad, Peugeot med V6-motor så har du en garanterat
Le Mans-prövad motor då den Sodemotrimmade V6:a som
sitter i t ex Pescarolos Courage C60 är baserad på
den vanliga gat-V6:an.
406 Coupé V6 3.0
är det snyggaste alternativet, tillsammans med 607, ritad
av Pininfarina som en klassisk 2+2-sitsig, tvådörrars
coupé. Trots den slimmade formen så är det inget
fel på komforten i baksätet även om en 607 är
det bättre alternativet i det sammanhanget. Enda nackdelen
är att det känns lite instängt då man sitter
ganska lågt.
Trelitersmotorn
ger 190 hk och 267 Nm till framhjulen via en femstegad växellåda,
automat finns som tillval. Det finns en rak fyra på 2.2
liter och c:a 160 hk men då tappar man Le Mans-anknytningen
och det fina ljudet. Undvik det alternativet alltså (även
om motorjournalister gillar den bättre då den inte
är så framtung).
En
ny 406 Coupé V6 3.0 kostade c:a 350000:- men begagnade
börjar leta sig ner till en bra bit under 100000:- så
man behöver inte bli ruinerad för att åka snyggt.
Det går att hitta långmilare och importbilar för
runt 60-70000:-. Annars går det lika bra med en vanlig 406
V6, det är ju samma motor.
Det
finns faktiskt ytterligare ett alternativ om man vill åka
Peugeot med Le Mans-anknytning: 206!
Det är nämligen så att styrservot i Pescarolos
Courage kommer från just 206:an. Och i väntan på
att Peugeot tar sig samman och släpper en 206 V6 som svar
på Renault Clio V6 (kommer det någonsin att hända?
- Nej, det hände aldrig. Förfs anm 2007) så
är en 206CC ett ärtigt val. Styrservot var det alltså.
CHEVROLET
Amerikanerna
kan få till det ibland och bygga riktigt trevliga
bilar och många har körts på Le Mans.
Corvette
C5 känns kanske lite vulgär i sin framtoning
men den har varit framgångsrik på Le Mans med två
klassegrar 2001-02. 2003 var tanken att man skulle ta sin tredje
klasseger på raken men det blev inte riktigt så då
en viss Ferrari kom före.
Det finns en hel uppsjö av olika versioner och generationer
av Corvette men då de äldre, mer klassiska årgångarna
kan kosta en hel del och dessutom inte vara så bruksvänliga
alla gånger så hoppar vi här över de äldre
bilarna.
Motorn
i C5, som lystrar till namnet LS1, är en V8 på 5.7
liter som ger 350 hk i basversionen. I C5-R är motorn på
sju liter men det är ändå i grunden samma motor.
LS1:an har inte bara erfarenhet av GTS-segrar med C5-R. Den används
även av Lister i deras nya LMP900-bil, då med en cylindervolym
på sex liter. Tyvärr gick det fullkomligt åt
skogen för Lister 2003 men en ny version av bilen, med samma
motor, kommer 2004.
Den
mest Le Mans-mässiga C5:an är naturligtvis den nya jubileumsmodellen
som släpptes inför 2003 års tävling för
att fira 50-årsjubiléet av premiären av Corvetten.
Det speciella med denna bil är att den har samma nya blåvitröda
målning som Le Mans-bilarna och motorhuv och bagagelucka
i kolfiber. Problemet med den är dels priset samt att den
bara släpps i begränsad upplaga om några hundra
exemplar.
Satsa
istället på en lätt begagnad C5:a av standardmodell
då motorn i grunden är den samma som i C5-R och de
inte behöver kosta så vansinnigt mycket.
Man kan nämligen hitta C5:or i bra skick för lite drygt
250000:- med lite tur och när nya C6:an kommer nästa
år så lär priserna sjunka ytterligare. Avvakta
lite innan köp alltså.
Det
finns andra bilar än Corvette från Chevrolet som har
Le Mans-historia och som dessutom är lite mer överkomliga
i pris. Låt oss därför istället kika närmare
på en ganska udda fågel i Chevroletfloran:
Monza 1975 presenterade
GM sin nya kompaktmodell Monza och ursprungsplanen var att bilen
skulle ha en tvåkammars wankelmotor! Nu lyckades man aldrig
få ordentlig fason på wankelmotorn och övergav
ganska snart den tanken till förmån för mer traditionella
kolvmotorer.
Motoralternativen blev en rak fyra på 2.3 liter och två
V8:or på vardera 262 och 350 ci. Senare fanns även
en V6:a.
Växellådan var en trestegad automat men fyr- och femväxlade
manuella lådor fanns som tillval. Den vanligaste, och snyggaste,
karossformen är en 2+2-sitsig fastback men den fanns även
som vanlig sedan.
1976
kördes en Monza på Le Mans i IMSA-klassen, motsvarande
ungefär Grupp 5 men var reserverad för bilar från
amerikanska IMSA-serien. Rejäla skärmbreddare och vingar
med andra ord. Tyvärr gick det inte bättre än att
man bröt efter tre timmar pga växellådsproblem.
Motorn
i den bilen var en klassisk V8 på 350 ci, dvs 5.7 liter
och det är sålunda en sådan man ska hålla
utkik efter. Det är inte helt lätt att hitta en då
de vanligaste motorerna var fyran och sexan men precis som i fallet
med Porsche 914-4 så var det så att säga inte
bara motorn som kördes på Le Mans.
Den
vanligaste växellådan var den inte särskilt sportiga
trestegsautomaten. Som väl är så har GM haft för
vana att se till så att alla motorer och växellådor
av samma generation passar ihop så ett växellådsbyte
borde inte vara alltför svårt för en normalhändig
person.
Monzan
tillverkades fram till 1980 och genomgick inga större förändringar
mer än t ex nya runda lysen och liknande.
Snyggast är kanske de tidiga årgångarna då
formerna är som renast men om man gillar mer vingar och plast
så bör man leta efter någon av de många
prestandaversioner som fanns. Det fanns också många
olika stripesalternativ att välja på med många
sköna färgkombinationer.
Många
amerikanska bilar har levt ett hårt liv och Monzan är
inget undantag. Originalfreaks kan få leta ett tag för
att hitta en orörd bil. Å andra sidan så är
inte alla ombyggnader av ondo men undvik de som genomgått
alltför stora ingrepp av vinkelslip och annat.
Tillgången
på bilar i Sverige är begränsad men en och annan
dyker upp till försäljning ibland. Räkna med priser
mellan 30000:- och 100000:- beroende på årsmodell,
skick och försäljare.
Eftersom
det är en amerikansk bil så är tillgången
på reservdelar mycket god då bilen består av
många standardiserade GM-delar och det finns många
USA-bilspecialister i landet. Detta gör att bruksvärdet
ökar betydligt för en bil från sjuttiotalet så
ser ni en till salu så är det bara att slå till!
Mer info om Chevrolet Monza och dess GM-syskon finns på
h-body.org.

Och
sen då? Nu när du har köpt din
Le Mans-testade bil så är det dags att bege sig ut
på ett eget endurancetest av bilen ner till Loiredalen för
att se Les 24 Heures du Mans på plats och då är
det ju trevligt att veta att större delen av Le Mans-banan
fortfarande är allmän väg så passa på
att ta en sväng. Läs hur i Banhistoriken!
_________
*Volvo har nästan deltagit på
Le Mans: i slutet av 60-talet anmälde ett privat stall en
P1800 men den nekades. Samma sak för några Marcos 1800
som hade Volvos B18-motor. Artikelförfattaren vill dessutom
påpeka att Volvo 245 är bland världens bästa
bilar. Försök köra ett flyttlass från Paris
i en 911...
Senaste
revidering: 20030818 med tillägg 20071115
|