Unna dig en Le Mans-bil!

Det finns många sätt att få känna sig som en riktig sportvagnsförare. Det bästa är ju naturligtvis att ta racinglicens, börja köra Radical eller motsvarande, arbeta sig upp till FIA GT/ALMS/LMS via nationella GT-mästerskap, fixa rätt kontakter och till slut få en styrning i en bil på Le Mans. Men som ni märker så är det varken enkelt eller billigt. Och har man inte kört Go-Cart sedan treårsåldern så är det väl inte till att tänka på...

Däremot finns det ju rätt många bilar som har körts på Le Mans, eller i alla fall har delar från Le Mans-bilar. Om man är stadd i kassan så kan man såklart köpa sig en homologeringsspecialare i stil med Porsche 996 GT3, eller varför inte en GT1:a.
McLaren F1 GTR har dessutom vunnit totalt och Mercedes CLK GTR flugit högst. Problemet med GT1:orna är att de kostar minst 5-6 miljoner om de ens går att få tag på. Den som är intresserad av sådana här bilar kan göra ett besök hos Auto Salon Singen.

Annars finns det alternativ som faktiskt går att få tag på utan att bli ruinerad. Här följer sålunda en liten genomgång av olika gatbilar som körts på Le Mans eller har Le Mans-teknik i sig. De bilar som beskrivs här är bara ett första litet urval av alla de bilar som har Le Mans-anknytning.

Det är inte tänkt att den här texten ska fungera som en komplett köpguide utan snarare som en inspirationskälla för framtida bilköp och visa att det finns roligare alternativ till den där Volvon*, eller vad det nu kan vara, som alla andra ändå har.

Vad är väl bättre än att börja en genomgång av det här slaget med Porsche? I stort sett varenda Porschemodell har körts på Le Mans i en eller annan form. Men man behöver inte köpa en 917, 956 eller 935 för att få sig en bit Le Mans-historia. Nej, det finns många prisvärda alternativ att välja bland som dessutom fungerar utmärkt i vanlig vardagstrafik.

911:an har i alla generationer haft en RS-version som skördat många framgångar i olika GT-klasser. Carrera RS 2.7 från 1973 är väl den mest legendariska av dem alla men de säljs för hutlösa priser och har en förmåga bli mer investeringsobjekt än bilar som används.

Misströsta inte för det. En standard-911 är minst lika rolig att köra och är fullproppad med delar från diverse racerbilar. T ex växellådan av typ 915 är baserad på 908:ans låda, bromsarna på Turbon kommer från 917 osv men det är framförallt motorn som har utprovats rejält på Le Mans.

I princip alla Porsches tävlingsmotorer har hittills varit mer eller mindre luftkylda boxermotorer. Många har varit både åtta- och tolvcylindriga men merparten har haft sex cylindrar och de har alla sina rötter i 911-motorn. Eller tvärtom, utvecklingen av tävlingsmotorerna kom ofta 911:an till del.

En 911 kan kosta allt från 90000:- till en miljon beroende på version och år. De rimligaste versionerna, sett till prisvärdhet, lättskötthet och prestanda, är 911SC och Carrera 3.2 från 1978-89. Bägge har Turbons motor (utan turbo såklart) och är därigenom i rakt nedstigande led släkt med bl a 934, 70-talets GT3 RS.

Det fina med t ex en 911SC är att de går utmärkt att ha som bruksbil varje dag. Vintertid kan det bli lite väl spännande med 60% av vikten över bakhjulen men tar man det bara försiktigt så brukar det gå vägen.
Björn Waldegård bevisade det om inte annat när han vann det isiga Monte Carlo-rallyt två gånger i början på 70-talet. Det som sätter stopp för vinterkörning är väl annars mest vägsaltet. Även om alla 911:or är helgalvade från 1976 så rostar de ändå. Svansigheten kan vara lite påfrestande ibland. Det tar ett tag innan man lär sig känna igen tecknen på att baken är på väg ut och kom ihåg det gamla Porschemantrat 'slow in - fast out' i kurvorna.

Rimliga priser är väl c:a 100000-140000:- för en 911SC och c:a 160000-220000:- för en Carrera 3.2 beroende på årsmodell. Inte mer än vad man får ge för en nyare Volvo alltså och med den fördelen att värdet snarare stiger efterhand än sjunker bara man ser till att följa serviceschemat.

Äldre 911:or är väl dyra i förhållande till bruksmöjlighet även om prisläget är i princip detsamma som för de senare modellerna. Största nackdelen är att de är just äldre med allt vad det innebär och saknar det rostskydd som kom 1976 då alla bilar helgalvades. För den skull ska man inte undvika de tidigare 911:orna. Kombinationen 2.2-liters boxersexa i en drygt 1000 kg lätt bil bör ej underskattas

Undvik däremot 2.7-litersmodellerna från 1974-76 som dras med en alltför klen motor i efterdyningarna av oljekrisen och som dessutom inte är helt tillförlitliga. Undantaget är Carrera 2.7 från 1974 som har samma motor på 210 hk och teknik som svindyra Carrera RS till bråkdelen av RS:ns pris. USA-importer ska man också se upp med. Dels är de genomgående svagare (pga katalysatorer) och framför allt 2.7:orna var extra känsliga i motorn.

Är 911:an för dyr finns två andra alternativ för en rimlig penning: 914 och 924. Bägge bilar är baserade på VW-teknik (=billiga i underhåll) och är mer eller mindre ansedda av vissa att inte vara äkta Porschar. Men de som tycker så har kanske inte tänkt på att bägge bilarna körts med framgång på Le mans. Lustigt nog lyckades bägge knipa åt sig sjätteplatsen totalt de år de var med, 1970 respektive 1980.

914 är en klassisk (bortsett från formen...) mittmotorsportare med plats för två och targatak. Bilen byggdes i samarbete med VW och har därmed gott om VW-detaljer i sig.

Om man vill vara strikt Le Mans-mässig så ska man välja den sexcylindriga versionen 914-6 som har en tvåliters 911-motor i sig och bättre bromsar.

Annars går det lika bra med en vanlig 914-4 som har bubblabaserade boxerfyror på 1700-2000 cc. Då tappar man ju visserligen Le Mans-anknytningen i motorn men resten av bilen är ändå i grunden densamma.

Enda smolket i bägaren är att 914-4 börjar stiga i pris. Från att ha varit en kul uddabil för c:a 10000-15000:- börjar det numera bli svårt att hitta någon under 40000:-. 914-6 var ovanlig redan som ny och betingar priser på närmare 100000:-, ibland mer.

924 däremot är fortfarande ansedd av många som mer VW (OK då, Audi om man ska vara petig. Se nedan.) än Porsche och det är inte helt fel. Bilen ritades av Porsche för VAG men oljekrisen 1973 gjorde att VAG tackade nej. Istället tog Porsche hand om modellen själva och gjorde succé. Motorn kommer från Audi 100 och utvecklades på 60-talet då Auto-Union/Audi ägdes av Mercedes. Det är en vattenkyld rak fyra på två liter som även har tjänstgjort i VW:s lätta lastbil LT31.

Le Mans-kännarens val av 924 blir turbomodellen. Det är den som är närmast i specifikationen den bil som kom sexa 1980. Fast inte riktigt ändå. Det fanns nämligen en specialversion av 924 kallad Carrera GT med former som skulle komma igen i den senare 944:an men den är väldigt ovanlig och såldes aldrig i Sverige.

Nu spelar det inte så stor roll då det är i grunden samma motor i alla 924:or (inte i den senare 924S däremot, fast det är en annan historia). Bästa och billigaste alternativet blir således en vanlig 924 från 1980 och framåt då karossen var helgalvad. Tillgången på dessa bilar är mycket god och för c:a 20000:- kan man hitta en i sjysst skick, 30000:- ger en bil i bra skick. Den modige chansar och lägger 10000:- och hoppas att den startar...

Turbon är inte så mycket dyrare, kanske tiotusen extra, och har 175 hk, mot den vanligas 125 hk, men billig sportbil med turbo är en kombination som sällan brukar överleva en gasglad ungdom särskilt bra. Se upp för blårök med andra ord.
Mer information finns hos Porscheklubben.

När man säger Alfa Romeo i samma andetag som Le Mans tänker kanske de flesta på trettiotalet då Alfa hade sin storhetstid på Le Mans med fyra segrar och bilar som 8C 2300. Men Alfa har kört i toppklasserna efter det.

I slutet av sextiotalet och en bit in på sjuttiotalet var T33 en kraft att räkna med. Tyvärr lyckades man aldrig vinna på Le Mans men en fjärdeplats som bäst är inte fy skam.

Den som vill ha en Alfa med Le Mans-anor bör titta närmare på Montreal. Denna ganska märkliga bil visades som konceptbil på bilsalongen i Montreal 1967 (därav namnet) och blev en sådan publiksuccé att Alfa beslöt tillverka den.

Montreal är en av få bilar som knappt förändrats någonting i formen på väg från konceptbil till produktionsbil. Trots den uppseendeväckande designen så är det motorn som är mest intressant. Den kommer nämligen direkt från tävlingsbilen T33!

Motorn är en V8 på 2.6 liter med dubbla överliggande kamaxlar och mekanisk insprutning. Effekten ligger på c:a 200 hk och i en bil med en tomvikt på 1130 kg så finns alla förutsättningar för bra prestanda. Dessutom sägs motorn vara ganska lätt att trimma. Bästa sättet är att byta ut den lite darriga insprutningen mot mer lätthanterliga förgasare.

Montreal är en ganska ovanlig bil som bara byggdes i 3925 exemplar mellan 1970-77 och prisbilden kan variera stort men det har funnits några till salu i Sverige för runt 100-200000:- och den är därmed ett intressant alternativ till en 911:a. Och då får man förutom ytterligare två cylindrar ett stycke designhistoria från 70-talet på köpet. Med andra ord: Köp! (Nu kommer vänner av förnuft att raskt påpeka att en Montreal är ett perfekt recept på ekonomisk ruin med sina enorma servicekostnader och närmast obefintliga tillgång på reservdelar. Men hur kul är det att vara förnuftig? Som sagt, köp!

Vadå Saab? På Le Mans?! Jovisst! 1959 startade två stycken Saab 93B det berömda 24-timmarsloppet och den ena av dem, bil nr 44 med Sture Nottorp och Gunnar Bengtsson bakom ratten, tog sig imål 24 timmar och 232 varv senare. Och det på En 12:e plats totalt! Visserligen kom bara 13 bilar imål det året men det är ändå en bedrift.

93B Motorn i en Saab 93 är en trecylindrig tvåtaktare på 748 cc. I standardutförande utvecklar den c:a 34 hk och driver på framhjulen via en trestegad växellåda med rattspak.

Le Mans-versionen skrämdes upp till 65 hk vid 6700 rpm, bestyckades med en fyrväxlad låda (en prototyp till den som skulle komma i Saab 95-96) och en bensintank på 98 liter klämdes in. Detta tillsammans med en rad andra förbättringar gjorde att bilen toppade 170 km/h, snittade som bäst 137 km/h runt banan och drog runt två liter oljeblandad bensin per mil. Fartangivelserna gör en dock misstänksam mot att effektsiffrorna är satta lite i underkant.

Saab 93 byggdes 1955-60 och är inte alltför svår att få tag på. Priserna kan skifta stort men 20000-30000:- är inte ovanligt för en körklar bil. Objekt ska vara bra mycket billigare. Som bäst är bilen 1957 och framåt då den delade vindrutan har ersatts av en hel ruta och riktiga blinkers är standard.

Den som vill ha en så Le Mans-mässig bil som möjligt satsar naturligtvis på en -59:a och sätter i en fyrväxlad låda. En inte alltför bökig operation då fästena är desamma, kom ihåg att byta rattstång och växelspak också. Att sedan trimma motorn är inte så svårt det heller, ta reda på hur hos Svenska Saabklubben.

Den andra 93:an var en GT750, en specialversion med 55 hk och sportstolar, anmäld av engelsmannen Steve Hurrel. Tyvärr bröt den efter 5 timmar pga motorras. GT750 är ju ett trevligt alternativ men det finns knappt några bilar kvar och de som trots allt finns betingar fantasipriser. (För mer info om 93 GT750 hänvisas till en toppentråd i Saabklubbens forum. Sök på GT750.)

Vill man ha en lite nyare bil så kan man slå till på en 96 V4 som i grunden är samma bil men med den skillnaden att den har en fyrcylindrig fyrtaktsmotor i V-form och byggdes fram till 1980. Det intressanta i det här sammanhanget är att växellådan i 96:an är samma som Le Mans-lådan. Visst har förändringar gjorts genom åren men grunden är ändå densamma. Man kan få tag på bra V4:or för några ynka tusenlappar. Nackdelen med V4:an är att den kan kännas lite framtung så en tvåtaktare kan vara att föredra då det skiljer uppåt 40 kg i motorvikt. Kruxet då blir ju såklart en viss tveksamhet ur miljösynpunkt och att det är svårare att hitta bra bilar till rimliga priser.

Peugeot har under senare år mest haft stora rallyframgångar på sitt samvete men Le Mans-inslagen finns likväl. 1992-93 vann man totalt med 905B, mer en täckt F1:a än sportvagnsprototyp med 3.5L V10 och ohygglig downforce. 2007 gjorde man storstilad come back på Le Mans med sin nya 908 coupé bestyckad med en brottarstark V12-diesel men man har varit mer eller mindre inblandade i Le Mans under åren däremellan i och med att deras motorer använts av bl a Henri Pescarolo och WR.

Under våren 2003 släppte Peugeot en liten specialversion av sitt slagskepp 607 med samma motorspecifikation som Henri Pescarolos C60, dock nertrimmad från 600 hk till c:a 400 hk, kallad 607 Pescarolo som en hyllning till den gamle Le Mans-legenden.

Men man behöver inte köpa specialversioner för att få ta del av äkta Le Mans-teknik. Köp en ny, eller lätt begagnad, Peugeot med V6-motor så har du en garanterat Le Mans-prövad motor då den Sodemotrimmade V6:a som sitter i t ex Pescarolos Courage C60 är baserad på den vanliga gat-V6:an.

406 Coupé V6 3.0 är det snyggaste alternativet, tillsammans med 607, ritad av Pininfarina som en klassisk 2+2-sitsig, tvådörrars coupé. Trots den slimmade formen så är det inget fel på komforten i baksätet även om en 607 är det bättre alternativet i det sammanhanget. Enda nackdelen är att det känns lite instängt då man sitter ganska lågt.

Trelitersmotorn ger 190 hk och 267 Nm till framhjulen via en femstegad växellåda, automat finns som tillval. Det finns en rak fyra på 2.2 liter och c:a 160 hk men då tappar man Le Mans-anknytningen och det fina ljudet. Undvik det alternativet alltså (även om motorjournalister gillar den bättre då den inte är så framtung).

En ny 406 Coupé V6 3.0 kostade c:a 350000:- men begagnade börjar leta sig ner till en bra bit under 100000:- så man behöver inte bli ruinerad för att åka snyggt. Det går att hitta långmilare och importbilar för runt 60-70000:-. Annars går det lika bra med en vanlig 406 V6, det är ju samma motor.

Det finns faktiskt ytterligare ett alternativ om man vill åka Peugeot med Le Mans-anknytning: 206! Det är nämligen så att styrservot i Pescarolos Courage kommer från just 206:an. Och i väntan på att Peugeot tar sig samman och släpper en 206 V6 som svar på Renault Clio V6 (kommer det någonsin att hända? - Nej, det hände aldrig. Förfs anm 2007) så är en 206CC ett ärtigt val. Styrservot var det alltså.

Amerikanerna kan få till det ibland och bygga riktigt trevliga bilar och många har körts på Le Mans.

Corvette C5 känns kanske lite vulgär i sin framtoning men den har varit framgångsrik på Le Mans med två klassegrar 2001-02. 2003 var tanken att man skulle ta sin tredje klasseger på raken men det blev inte riktigt så då en viss Ferrari kom före.

Det finns en hel uppsjö av olika versioner och generationer av Corvette men då de äldre, mer klassiska årgångarna kan kosta en hel del och dessutom inte vara så bruksvänliga alla gånger så hoppar vi här över de äldre bilarna.

Motorn i C5, som lystrar till namnet LS1, är en V8 på 5.7 liter som ger 350 hk i basversionen. I C5-R är motorn på sju liter men det är ändå i grunden samma motor.
LS1:an har inte bara erfarenhet av GTS-segrar med C5-R. Den används även av Lister i deras nya LMP900-bil, då med en cylindervolym på sex liter. Tyvärr gick det fullkomligt åt skogen för Lister 2003 men en ny version av bilen, med samma motor, kommer 2004.

Den mest Le Mans-mässiga C5:an är naturligtvis den nya jubileumsmodellen som släpptes inför 2003 års tävling för att fira 50-årsjubiléet av premiären av Corvetten. Det speciella med denna bil är att den har samma nya blåvitröda målning som Le Mans-bilarna och motorhuv och bagagelucka i kolfiber. Problemet med den är dels priset samt att den bara släpps i begränsad upplaga om några hundra exemplar.

Satsa istället på en lätt begagnad C5:a av standardmodell då motorn i grunden är den samma som i C5-R och de inte behöver kosta så vansinnigt mycket.
Man kan nämligen hitta C5:or i bra skick för lite drygt 250000:- med lite tur och när nya C6:an kommer nästa år så lär priserna sjunka ytterligare. Avvakta lite innan köp alltså.

Det finns andra bilar än Corvette från Chevrolet som har Le Mans-historia och som dessutom är lite mer överkomliga i pris. Låt oss därför istället kika närmare på en ganska udda fågel i Chevroletfloran:

Monza 1975 presenterade GM sin nya kompaktmodell Monza och ursprungsplanen var att bilen skulle ha en tvåkammars wankelmotor! Nu lyckades man aldrig få ordentlig fason på wankelmotorn och övergav ganska snart den tanken till förmån för mer traditionella kolvmotorer. Motoralternativen blev en rak fyra på 2.3 liter och två V8:or på vardera 262 och 350 ci. Senare fanns även en V6:a.

Växellådan var en trestegad automat men fyr- och femväxlade manuella lådor fanns som tillval. Den vanligaste, och snyggaste, karossformen är en 2+2-sitsig fastback men den fanns även som vanlig sedan.

1976 kördes en Monza på Le Mans i IMSA-klassen, motsvarande ungefär Grupp 5 men var reserverad för bilar från amerikanska IMSA-serien. Rejäla skärmbreddare och vingar med andra ord. Tyvärr gick det inte bättre än att man bröt efter tre timmar pga växellådsproblem.

Motorn i den bilen var en klassisk V8 på 350 ci, dvs 5.7 liter och det är sålunda en sådan man ska hålla utkik efter. Det är inte helt lätt att hitta en då de vanligaste motorerna var fyran och sexan men precis som i fallet med Porsche 914-4 så var det så att säga inte bara motorn som kördes på Le Mans.

Den vanligaste växellådan var den inte särskilt sportiga trestegsautomaten. Som väl är så har GM haft för vana att se till så att alla motorer och växellådor av samma generation passar ihop så ett växellådsbyte borde inte vara alltför svårt för en normalhändig person.

Monzan tillverkades fram till 1980 och genomgick inga större förändringar mer än t ex nya runda lysen och liknande.
Snyggast är kanske de tidiga årgångarna då formerna är som renast men om man gillar mer vingar och plast så bör man leta efter någon av de många prestandaversioner som fanns. Det fanns också många olika stripesalternativ att välja på med många sköna färgkombinationer.

Många amerikanska bilar har levt ett hårt liv och Monzan är inget undantag. Originalfreaks kan få leta ett tag för att hitta en orörd bil. Å andra sidan så är inte alla ombyggnader av ondo men undvik de som genomgått alltför stora ingrepp av vinkelslip och annat.

Tillgången på bilar i Sverige är begränsad men en och annan dyker upp till försäljning ibland. Räkna med priser mellan 30000:- och 100000:- beroende på årsmodell, skick och försäljare.

Eftersom det är en amerikansk bil så är tillgången på reservdelar mycket god då bilen består av många standardiserade GM-delar och det finns många USA-bilspecialister i landet. Detta gör att bruksvärdet ökar betydligt för en bil från sjuttiotalet så ser ni en till salu så är det bara att slå till! Mer info om Chevrolet Monza och dess GM-syskon finns på h-body.org.

Och sen då? Nu när du har köpt din Le Mans-testade bil så är det dags att bege sig ut på ett eget endurancetest av bilen ner till Loiredalen för att se Les 24 Heures du Mans på plats och då är det ju trevligt att veta att större delen av Le Mans-banan fortfarande är allmän väg så passa på att ta en sväng. Läs hur i Banhistoriken!

_________
*Volvo har nästan deltagit på Le Mans: i slutet av 60-talet anmälde ett privat stall en P1800 men den nekades. Samma sak för några Marcos 1800 som hade Volvos B18-motor. Artikelförfattaren vill dessutom påpeka att Volvo 245 är bland världens bästa bilar. Försök köra ett flyttlass från Paris i en 911...

Senaste revidering: 20030818 med tillägg 20071115