Resultatlistan finns här

12 Hours of Sebring 2004

"Jahaja... Audi vann som vanligt. Så spännande...", är det lätt att sarkastiskt tänka om man bara har sett resultatlistan men verkligheten var en helt annan. Sebring brukar sammanfattas med "Half the distance of Le Mans but twice as hard" och den 52:a upplagan var inget undantag.

Starten gick traditionsenligt 10:30 lokal tid (16:30 svensk tid) och två av Audisarna ryckte direkt åt sig en ledning. JJ Lehto i Champion-Audin tar täten och lämnar Audi UK:s Allan McNish bakom sig men James Weaver inleder sitt och Dysonstallets mycket märkliga Sebring (mer om det nedan...) med en tredjeplats i sin MG-Lola (nr 16). Johnny Herbert stormar i och för sig förbi ganska snart med sin Audi R8.

Mest imponerande av alla under den första kvarten av tävlingen var ändå Oliver Gavin. Hans Corvette (nr 4) skulle egentligen ha stått i GTS-pole men en felaktig bakvinge gjorde att man fick starta sist, tillsammans med flera andra som inte fick sina bilar godkända efter kvalet. 40:e startplats blev domen. Detta var nu inget som hindrade Gavin. Efter ett varv var han uppe på 15:e plats totalt, c:a 6-7 varv senare tar Gavin ledningen i GTS-klassen och ligger sjua totalt! De bägge Corvetterna kör snabbare än de någonsin gjort på Sebring förr och Oliver Gavin slår varvrekord på varvrekord i 15 raka varv.

I GT-klassen är det som vanligt stenhård kamp om placeringarna och 4-5 bilar ligger på samma varv. Porsche nr 45, Flying Lizard Motorsports, tar ledningen. Seikel-porschen sladdar av och skadar fronten. BAM! hade ju en minst sagt märklig uppladdning inför racet med krasch på test, ny/ombyggd GT3 RS till RS+ på ungefär två dagar, pole i GT-klassen som ogiltigförklaras pga två mm för låg frontsplitter och därför en startplats sist i fältet. Trots att tävlingen fortsatte i ungefär samma stil för det hårt prövade stallet så var man ganska snart uppe i hälarna på Alex Job-Porscharna som i sin tur efter ett tag tog över ledningen i GT-klassen från Flying Lizard-Porschen. Däckproblem var en av orsakerna till att Lizard-Porschen tappade GT-ledningen.

Stallorder är ett ord okänt för Alex Job Racing. Var det någon gång lite lugnare i övriga fältet så kunde man vara säker på att Sascha Maassen/Timo Bernhard och Lucas Lühr/Romain Dumas var i ständig kamp mot varandra där placeringar byttes nästan varje varv. Klassledningen tävlingen igenom blev än mer imponerande då det bara var två förare per bil. Jörg Bergmeister och Marc Lieb hade nämligen fått influensa och låg däckade. Marc Lieb lyckades i och för sig kravla sig upp och köra de 25 varv som krävdes för att få räknas med i resultatet men Bergmeister orkade knappt ens komma ner till depån och hälsa på.

Av de övriga bilarna i GT-klassen så var det bara Risi Competiziones Ferrari 360 som hade något att säga till om då man efter någon timmes racing tack vare fin körning av Lazzaro låg på en tredjeplats i klassen, en plats man höll länge. Bilen gick som en klocka och verkade inte ens bli smutsig.

Efter en dryg timme började problemen för Dyson-Lolan (nr 16). En bränsleledning brister och brand utbryter. Elden släcks och inget verkar ha tagit någon större skada utan strax är man ute på banan igen. Fortsättning följer...

I GTS-klassen dominerar Corvetterna. Loppets enda Viper kör av men tar sig till depån med mindre skador på fronten. Kanske berodde avåkningen på ett begynnande bromsproblem? De två GTS-Ferrarisarna är nere i undre halvan av GT-fältet och stökar utan att verka visa tecken på att avancera. Istället är det ACEMCO-Saleenen som är beredd att ta för sig om något skulle hända med Corvetterna. Och det var just vad det gjorde. Hände nåt med Corvetterna alltså:

När tretimmarsstrecket närmar sig börjar Oliver Gavins bil gå långsammare och långsammare. Till slut snurrar Gavin av banan, stannar och konstaterar att kopplingen är helt utbränd. Racets första 'full course yellow' med säkerhetsbil kommer när den strandade gula valen bogseras av banan så att Gavin kan försöka få bilen i körbart skick. Under tiden kämpar sig systerbilen (nr 3) med Max papis, Johnny O'Connel och Ron Fellows upp till en femteplats totalt och ACEMCO-stallets Saleen ligger tvåa i klassen och runt elva totalt. Oliver Gavin lyckas aldrig reparera bilen tillräckligt för att kunna ta sig till depån utan bryter en halvtimme senare.

Åter till toppen där gulflaggan har minskat avstånden rejält mellan de tre Audisarna. När grönflaggan sedan kommer är det stenhård kubbning om förstaplatsen och Jamie Davies (Audi UK nr 88) tar över ledningen när Champion-Audin med Marco Werner bakom ratten satsar för hårt in i en kurva och kör av. Frank Biela (Audi UK nr 28) ligger kvar på tredjeplatsen då Werner tar sig ut på banan snabbt igen.

Några varv längre ner är Joao Barbosa (Rollcentre-Dallara nr 22) i full färd med att försöka ta sig ifatt R8:orna i toppen. Utan problem kör han på samma varvtider som Audisarna och Rob Barff och stallägaren Martin Short insåg ganska snart att det var bäst att låta Barbosa köra dubbla stints medan de själva körde enkla.

Efter drygt fyra timmar är det dags för dramatik i toppen igen. Audi UK-bilarna och Champion-Audin kämpar vidare om tätplatserna när J-3-Porsche nr 79 med Brian Cunningham kommer ivägen. En hård tackling av Pirro skickar Porschen av banan och slår sönder ena kylaren på Pirros Audi. Cunningham lyckas mirakulöst hålla sig undan muren och kan lätt tilltuffsad köra vidare. Pirro däremot måste till depån. Problemet är bara att depån är stängd (på amerikanskt manér) pga att Dyson-Lola nr 20 i samma veva brakar ihop ute på banan, troligen kamkedjebrott, och det är dags för säkerhetsbil igen.

När Champion-Audin till slut kommer ut på banan efter ett 25 minuter långt depåstopp så har man tappat nio varv och hamnar på sjunde plats. Tack vare det har Barbosa i Rollcentre-Dallaran lyckats ta sig upp på tredjeplatsen. James Weaver tar över fjärdeplatsen i en för tillfället normal Dyson-Lola (nr16)!

Den kvarvarande Corvetten mullrar vidare. Corvettens snabbaste varv på 1:58.006 sattes redan i början av tävlingen och 'Consistant' Ron Fellows, 'Mad' Max Papis och.. eh, ja... Johnny O'Connel kör ytterst sällan långsammare än 2:00 per varv. Det är så att man börjar undra vad som döljer sig under huven på bilen...

Kampen i GT-klassen stormar på med Alex Job-Porscharna i täten, Bernhard och Lühr hetsar varandra till 2:06-varv. In i yrvädret dras en varvad TVR som får sig en knuff av Lühr. Bernhard tar för tillfället ledningen. Tätt efter Alex Job-bilarna ligger BAM!-Porschen och Risi-Ferrarin i hård kamp om tredjeplatsen i klassen.

Någon bil drabbas av att växelspaken går av (!). Jag lyckades aldrig uppfatta ordentligt vilken bil det var men Morgan nämndes i sammanhanget och det är inte helt otänkbart med tanke på vad den brukar råka ut för... Ungefär tjugo minuter senare drabbas American Spirits Lola nr 10 av växelspaksproblem men där sitter spaken kvar i alla fall. Denna bil är för övrigt en av få kvarvarande i LMP2-klassen.

LMP2 ja... Större delen av GT-fältet ligger före LMP2:orna och de bilar som händelsevis skulle råka ta sig upp några placeringar drabbas av problem. Klassledande Pilbeam MP91 tappade delar mest hela tiden innan den till slut tappade lite för mycket (se nedan). Redan nu kan det nog avslöjas att endast tre bilar tar sig imål... Att klassen drabbas av så mycket problem beror på att många stall har en tight budget och har sällan råd med några större tester av bilarna. Det kan nog bli bättre längre fram på säsongen.

Halvtid: Ledande Pierre Kaffer går i depå för att få en ny bakre kaross. Inga skador syns, troligen är det ett bakljus som krånglar och då går det snabbare att byta hela bakdelen än en lampa. Förstaplatsen behålls. Rollcentre-Dallaran håller sin tredjeplats utan problem, naturligtvis Barbosa som kör, även om Champion-Audin närmar sig bakom. Guy Smith tar för en kort stund över ledningen men tappar den till Kaffer igen då Smith satsar lite för friskt i en kurva samtidigt som Morgan-bilen kommer ivägen, inga sammanstötningar. Däremot har Smith fått enormt mycket smuts på däcken och tappar direkt tio sekunder på ett varv till Kaffer.

Hjulupphängningen på Barron Connors ena Ferrai 575 GTC (nr 26) kollapsar och man tvingas bryta. Som väl är finns stallets andra bil kvar i tävlingen och den verkar rulla på utan några större problem, om än lite långsamt i jämförelse med Corvetten. Nu börjar dessutom ACEMCO-stallets Saleen S7-R få problem. Drivaxeln går sönder och ett långt depåstopp väntar. Man låg tvåa i GTS-klassen och 12:a totalt när det inträffade. Ferrari är nu tvåa istället.

Framåt sjutimmarsstrecket kommer den stora sensationen: En Audi kan gå sönder!! Johnny Herberts bil börjar ryka kraftigt. Röken förvärras varje gång Herbert bromsar. Hela vänstersidan av bilen är i princip indränkt i olja. Är det motorn? Turbon kanske? I depån väntar man nervöst på att Herbert ska komma. Men det är inte turbon som gått sönder utan både diff och drivaxel har brakat ihop! Oljan och den mesta röken kommer från en brusten packning. Till saken hör att man inte längre får byta en hel växellåda på det sätt som Audi gjort förr om åren utan växellådshuset måsta vara detsamma, endast 'inre organ' får bytas. Något som gör saken ytterligare värre är att Audilådan inte är byggd för att repareras snabbt på vanligt sätt men Audi är Audi och efter 35 minuter är man ute på banan igen med nyrenoverad växellåda, ny diff och en ny turbo (den gamla hade tagit skada av all olja). Samma reparation skulle ha tagit runt 6 minuter om Audimekanikerna fått byta hela lådan som man brukat.

Nu följer en rad mer eller mindre osannolika händelser som gör att Audi nr 88 inte tappar så värst många placeringar: Bakvingen på Team Bucknums Pilbeam bestämde sig helt enkelt för att den inte ville vara med längre utan slet sig loss och drog med sig större delar av den bakre karossen. Detta medförde att säkerhetsbilen var tvungen att tas ut så att man kunde städa upp banan. Detta tog drygt fem minuter.

Och det är nu oturen börjar dyka upp för Barbosa, Short och Barff. De skulle tack vare Herberts missöden ha varit tvåa med sin Dallara om det inte vore för att man fått en massa Pilbeam-delar på sig och var tvungna att gå i depå. Så långt allt väl, visserligen tog stoppet en stund, men problemet var att en mekaniker började plocka delar på bilen under tankning så det blev ett stop & go-straff på det också.

Apropå stop & go: rekordet i långt straff måste nog vara de fyra minuter (!!) Panozen åkte på då man på samma vis som Dallaran drabbades av Pilbeam-delar och hade klåfingriga mekaniker. Att man sedan körde för fort i depån torde också ha bidragit till straffets enorma längd men är det inte lite väl att ta i med fyra minuter. Det måste ha varit nåt mer.

Snart är det dags att ta ut säkerhetsbilen igen då Viperns bromsar till slut ger upp helt. Självklart gör de det i kurva sju, banans tväraste, och bilen åker i hög fart rakt fram, rätt in i däcktraven. Föraren, Tom Weickhardt tar sig välbehållen ur vraket. Den här gången är säkerhetsbilen ute i drygt en kvart, lagom för Audi UK och Johnny Herbert ska hinna ut på banan igen. Barbosa och c:o tar tredjeplatsen.

Strax innan Herberts återkomst tar sig även ACEMCO-Saleenen ut på banan igen på en tredjeplats i klassen och en 23:e plats totalt.

Efter runt åtta timmar råkar Duncan Dayton ut för märkliga elfel i sin Juddmotoriserade MG-Lola. Dessutom fungerar inte radion så mekanikerna blir lite överraskade när han kommer in i depån. Man lyckas fixa elfelet och justerar även växelelektroniken. Någonstans händer något med styrningen då den styr 30° fel. Det var nära att Dayton satte bilen i depåmuren på väg ut innan han insåg att något var fel. Man lyckas aldrig få ordning på styrningen men det verkar gå bra ändå. Inte heller radion får man ordning på, Dayton kan inte höra teamet men de kan höra Dayton hjälpligt i alla fall. "Lugnt och skönt" tyckte Dayton...

Dags igen för Pilbeam att tappa delar. Den här gången är det en rejäl punktering som slår sönder karossen. Till råga på allt så sker det redan i kurva ett och LMP2-ledaren måste linka sig till depån ett helt varv. Efter drygt tre minuter är man så inne i depån där man kan konstatera att oljekylaren slagits sönder. Hade detta skett lite längre fram på banan så kunde motorn ha överlevt men nu hade den gått utan olja för länge och skurit ihop. Ledarskifte i LMP2 således till American Spirit Racings favör.

Två tredjedelar in i racet och JJ Lehto kör om McNish i en riktig fantommanöver. Tight men snyggt utan kontakt. McNish är inte riktigt lika imponerad utan visar med teckenspråk vad han tycker om Lehtos sinnestillstånd. Inget ledarskifte men ett varv mindre upp för Champion-Audin.

Lite längre ner, runt sjätteplatsen totalt, börjar märkligheterna återkomma för James Weaver, Andy Wallace och Butch Leitzinger i Dyson-Lola nr 16. Bilen brinner ibak igen men trots det går man inte i depå! Det verkar som om vindraget gör att elden inte kommer åt resten av bilen men hur skulle man göra i depån när fartvinden inte längre kan hålla lågorna borta? Väl i depå (enligt plan?) får man trots allt stopp på elden men det var ändå lite nervöst att tanka... Branden visade sig bero på att olja droppade på avgasröret men i tillräckligt liten mängd så att inte hela bilen skulle brinna upp. Man tätar läckan men nya uppstår och bilen fortsätter att småbrinna resten av tävlingen.

I GT-klassen är allt som vanligt. Alex Job-Porscharna kubbar vidare med BAM! och Risi-Ferrarin bakom sig. Ytterligare längre ner finns en hel svärm av Porschar som är beredda att kasta sig upp i tabellen så fort något händer med de framförvarande. Och det gör det ju naturligtvis. Man glömmer att slå av lyset i Risi-Ferrarin under ett depåstopp och batteriet dras ur. Nar man sedan försöker starta bilen igen efter batteribytet så går det inte. Långt depåstopp följer. BAM! tappar vindrutan och sin andra bakvinge. BAM! hälsar och tackar PK Sport för lånet av den tredje vingen.

I GT-fältets bakre regioner har TVR nr 92 brutit pga motorhaveri och Neil Cunningham tror han har fått fel på synen men det är bara ena lyset på hans Morgan som har gått sönder. Hög vattentemperatur och en cylinder mindre kommer som ytterligare bonus i problempaketet. Detta är dock inget som hindrar den märkliga lilla bilen att fortsätta hålla sin tiondeplats i GT-klassen. Cirtek-Porschen kraschar rejält, Frank Mountain klarar sig fint men bilen är totalkvaddad och säkerhetsbilen tas ut igen.

Med bara en och en halv timme kvar av tävlingen får Rollcentre-Dallaran problem igen. Ett långt depåstopp orsakat av en fastnupen fälg och efterföljande problem med lösa endplates gör att man tappar tredjeplatsen till den reparerade Audin. Sedan går gasvajern av! Ytterligare ett långt stopp och Corvetten tar sig förbi! När man väl tar sig ut på banan igen har man två varv upp till Corvetten, något man borde hinna köra in men problemen fortsätter.

Taurus-Lolan bryter på en sjundeplats totalt med en brusten drivaxel. Hur går det nu med Le Mans? Bakom Lolan åker Intersports MG-Judd på en punka och tappar några placeringar, något som loppets kvarvarande Riley & Scott, den med Lincolnmotor, drar fördel av.

Sista timmen och inga tecken på att man börjar ta det lugnt syns. Dyson-lolan brinner vidare men fortsätter hålla sjätteplatsen totalt, Morgan puttrar på med decimerad motor och Flying Lizards Jon Fogarty ger sig den på att försöka hinna ikapp tredjeplacerade David Murrys White Lightning-Porsche i GT-klassen, sätter klassens snabbaste varv i tävlingen på 2:04.353 och kör därmed fortare än han borde kunna göra. Trots den fantastiska körningen hinner han inte ikapp Murry utan får nöja sig med fjärdeplatsen i klassen och en 12:eplats totalt. Inte illa för ett nytt privatstall.

ACEMCO-Saleenen linkar in till depån med en upplöst bromsskiva. Om kolfiberbromsar når sin gräns gör dom det med besked... Problemen för stallet fortsätter med många 'gremlins' i bilen. Trots det lyckas man fortsätta ända in i mål på en hedrande tredjeplats i GTS-klassen. Barron Connors Ferrari 575 GTC kniper andraplatsen.

Marco Werner kör in ytterligare ett varv på ledarbilen men det blir en andraplats för Champion-Audin. Allan McNish, Frank Biela och Pierre Kaffer tar hem segern och systerbilen i Audi UK-stallet tar tredjeplatsen trots växellådshaveri. Värst av alla var såklart Corvetten som tog fjärdeplatsen totalt och fullkomligt mosade motståndet i GTS-klassen.

Rollcentre-Dallaran hann som sagt aldrig komma ikapp Corvetten utan slutade på en femteplats. Man har ändå bevisat att bilen har en enorm potential och om man lyckas behålla Barbosa så kommer Team Goh och Audi UK att få det mycket jobbigt i LMES. Dyson-Lolan klarade sig utan att brinna upp fullkomligt ända in i mål och tog hem sjätteplatsen! Sjundeplatsen gick till Autocon Motorsports R&S-Lincoln. Man gjorde inte så mycket väsen av sig utan smög sig diskret upp i tabellen.

Åttondeplatsen totalt gick till GT-klassegrarna Sascha Maassen och Timo Bernhard som gjorde en strålande insats. Även förra året vanns GT-klassen av en bil som kördes av bara två förare, Maassen och Lühr, men enligt Maassen var det mycket jobbigare den här gången då kampen var hårdare.

Larbre Competitions Christophe Bouchut insåg mot slutet att det skulle bli lite för pinsamt att som LMP1:a hamna bakom en massa GT-bilar i mål så han körde några fantomvarv och tog sig förbi alla GT-bilar han hade framför sig. Utom en. En niondeplats totalt ät helt godkänt med tanke på Panozens ålder. Bouchut avslöjade i en intervju efter loppet att man i framtiden kommer att försöka få bilen klassad som GTS. Frågan är hur det ska gå till, det är ju inte direkt så att det finns en gatversion till salu (OK, det finns två gatbilar)...

Tiondeplats och vidare till fjortonde besattes alla av Porschar: Alex Job nr 24, White Lightning, Flying Lizard nr 45 och BAM!. Därefter följer en Ferrari-combo: Barron Connor säkrar andraplatsen i GTS-klassen och en femtondeplats totalt med sin 575 GTC och Risi Competitiziones 360 GT lyckas ta sig imål trots elproblemen. Längre ner i fältet linkar Morgan in på en 20:eplats totalt och en tiondeplats i klassen. Riktigt bra med tanke på omständigheterna och mängden mer eller mindre fabriksbackade Porschar.

På 23:e plats gömmer sig klassegraren i LMP2: American Spirit Racings Lola B2K/40. Därefter kom den överlevande TVR:n och ACEMCO-Saleenen. Men hur gick det Lotusen då? Njae, sju varv hann den med innan växellådan gav upp och motorn överhettades. Man kommer inte att ge upp utan börjar tala om att sätta i en Juddmotor istället.

350 varv hann segerekipaget med på 12 timmar och även om utgången av loppet var ganska förutsägbar så var det en av de mer spännande upplagorna av Sebring. Även om det ibland kunde vara lite händelselöst i toppen, åtminstone för vinnarbilen, så fanns det alltid hårda fighter längre ner i fältet och då framförallt i GT-klassen. Man alltid lita på att GT-klassen är spännande...

Tävlingens stora behållning var ändå Joao Barbosa som från ingenstans dyker upp på Sebring och kör skjortan av de övriga och på allvar försökte utmana Audisarna. Det ska bli intressant att se vad han kan uträtta på Le Mans. Och vilken bil han kommer att köra. BAM! gjorde en heroisk insats och tog sig med gott humör imål efter sju sorger och åtta bedrövelser. Och så var det ju Dyson-Lolan, hur kunde den ta sig imål?